Led vid min ensamma vindskupa

Julbelysningen vajar i blåsten över Västerlånggatan.

Strindberg skrev att han var led vid sin ensamma vindskupa. Visserligen har jag nu också en vindskupa och visst är jag just nu ensam eftersom min dotter inte är hemma på några dagar men jag vill inte säga att jag är led. Möjligen kan jag säga att jag för tillfället är utled på de differentialekvationer jag ägnat hela dan åt. Jag har drösar med jobb som släpat efter på grund av mitt flyttkaos jag levt i den senaste veckorna. Kartongerna står staplade från golv till tak.

Jag sitter och jobbar vid samma matbord som jag brukar och  jag dricker Sir Williams te ur samma kopp som jag brukar men utsikten är ny. Bilden ovan är vyn när man hänger över räcket på balkongen vid vardagsrummet.

Där jag sitter just nu vid köksbordet ser jag det här…

Enligt uppgift rann blodet här nerför Solgränd den 8:e och 9:e november 1520. Huvudena rullade i blodbadet uppe på Stortorget.