Dag 3 – Total förvirring

Idag har jag insett varför det inte är nån bra idé att glömma mobiltelefonen hemma. Hela dan har präglats av total brist på koordination mellan mig och mina kollegor.

Vaknade snortidigt för att hinna till ett frukostmöte med Apple på Duke Street (precis intill Grosvenor Square). Jag väntade ett bra tag i morse på hotellet på Erik och de andra som skulle följa med till Apple-mötet. Ingen dyker upp. Jag försöker ringa via hotellreceptionen upp till Eriks rum. Inget svar. De kanske redan har åkt tänkte jag. Jag ger mig själv iväg till Gloucester Road tunnelbanestation. Jag hamnar mitt i morgonrusningen.

En sak man inte ser i Stockholm som är anmärkningsvärt är att folk verkligen tränger sig fram ända fram till perrongkanten för att ha en chans att komma på nästa tåg. Jag bytte tåg i Victoria och där blev jag stående flera tåg utan att komma på.

Till slut kom jag fram till hotellet på Duke Street där vi skulle träffa Apple. Jag var ungefär 40 minuter försenad. Ingen idé att gå in. Det är fortfarande ganska tidigt på förmiddagen. Jag bestämmer mig för att promenera tillbaka genom London.

Alldeles bredvid hotellet på Duke Street lägger jag märke till en lustig anläggning: ”Brown Hart Gardens” heter det. Svullstiga barockpavilonger i bägge ändar med balustrader. Den långsträckta formen är förbryllande. En barock-bowlingbana, eller vad?

brown_hart_gardens

”Gardens” står det, men jag ser inga träd eller någon växtlighet. Möjligen hade jag sett gräsmattor där uppe om jag hade varit fyra meter lång. Jag läser på en skylt att det är stängt för sässongen. Typiskt London. Alla dessa avstängda, staketomgärdade utomhusområden.

En annan intressant grej som jag lägger märke till när jag går gata ner och gata upp är alla dessa hus med portar med brevinkast. Många brevinkast har det, för svenska öron, lätt burdusa meddelandet: NO JUNK MAIL.

no_junk_mail_02

no_junk_mail_01

Det är så skönt rakt på sak. Det är inte som det lätt förskrämmda: ”Ingen reklam tack” som man brukar se hemmavid.

Nästa punkt på programmet var att hänga med ett par kollegor på BETT-mässan i Kensington Olympia för att kolla på olika former av schemaläggnings- eller tidsplaneringssystem. Även där missar vi förstås varandra.

Jag återvänder till hotellet och dricker te på rummet. Teet inmundigas tillsammans med två underbart sötslisk-gäggiga Krispy Kreme-donuts inhandlade på Tesco. Jag måste nog säga att Krispy Kreme regerar. Tyvärr Dunkin Donuts. De munkar från Dunkin Donuts jag provade i Chicago förra året var inte alls så här bra.

krispy_kreme

Klockan är 19 och jag måste iväg. Vi har bestämt möte på den libanesiska restaurangen Tas Pide alldeles Shakespeares Globe Theatre och Tate Modern.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s