Gud och kosmologiskt elände

hubble_450px

Ett klassiskt argument för guds existens som visat särskilt stor livskraft och som dyker upp i var och vartannat filosofiskt diskussionsforum på nätet är det kosmologiska argumentet.

Det kosmologiska gudsargumentet har genom historien formulerats och omformulerats av olika filosofer och teologer. En speciell variant av beviset som härrör från medeltida Islamisk teologi, s.k. kalam-teologi, har blivit särskilt uppmärksammad av nutida religiösa tänkare.

Jag läser en kritisk analys av det kosmologiska gudsbeviset skriven av Dan Barker – Cosmological Kalamity. Barker riktar sin kritik framför allt mot den Kalam-baserade versionen av det kosmologiska argumentet såsom det framförs av den kristne filosofen William Lane Craig.

I  denna tappning brukar det kosmologiska beviset formuleras ungefär så här:

1. Allting som har börjat existera, har en orsak
2. Universum började existera
3. Alltså har universum en orsak

Craig sammanför denna slutsats: ”Universum har en orsak” med modern Big Bang-kosmologi och ”fine-tuning”-argumentet och menar att detta talar för en intelligent skapare utanför universum och utanför tiden. 

En sak jag fastnade för i Dan Barkers kritik av Craig är hans analys av hur begreppet universum används i detta argument.

Filosofer och kosmologer brukar ofta definiera universum mängdteoretiskt som mängden av alla ting.

Barker säger:

Men är universum ett ting?  I argumentets andra steg: ”Universum började existera” tvingas vi betrakta universum som ett särskilt ting i en mängd av ting. Men är mängden av alla ting, ett ting i sig själv? På vilket sätt skiljer sig mängden av alla ting från andra ting eller mängder? I vilken kontext kan universum sägas existera som gör att det kan identifieras som ett distinkt ting?

Barker citerar Bertrand Russel som i sina debatter med Jesuitprästen Frederick Copleston också uttryckte en påtaglig skepsis inför begreppet ”universum”:

Copleston, asked: ”But are you going to say that we can’t, or we shouldn’t even raise the question of the existence of the whole of this sorry scheme of things–of the whole universe?”

”Yes,” Russell replied. ”I don’t think there’s any meaning in it at all. I think the word ‘universe’ is a handy word in some connections, but I don’t think it stands for anything that has a meaning.”

Barker avslutar:

What statements can we make about the universe that show us what it is not? The Grand Canyon is not in New Jersey, the Egyptian pyramids were not built in the 20th century, baseballs are not made of jelly beans. Where does the universe not exist? Of what is it not made? How does it differ from a non-universe? Such questions are meaningless when asked of the ”set of all things.”  

Annonser

10 thoughts on “Gud och kosmologiskt elände

  1. Enligt skeptikerna och 10-sek-teorin är vår verklighet en spegelbild av vårt medvetande. Vi förstår inte allt, men vi kan kategorisera upp tid, rymd osv. så långt vårt medvetande sträcker sig. Däremot kan vi inte veta om vi faktiskt skapats för 10 sek sen. Vi kan inte ”kategorisera” vårt eget medvetande, vi kan inte veta om vårt tänkande är en samling elektriska stimuleringar. Vi kan alltså aldrig veta vad som finns närmast oss, vårt eget medvetande, och det som finns längst ifrån oss, (Gud?), från vad/vilken kan särskilja universum till ett (enligt Craigs argument) distinkt ting – föreslår detta att det som finns ”utanför” universum är ett medvetande som liknar vårt eget?

  2. det kosmologiska argumentet belyser inte frågan om guds existens i sin helet, det hävdar bara att det som finns har en orskak. Men denna orsak behöver inte vara gud. Gud kommer inte in i det här argumentet för än du antar att det finns en skapare som är orsaken men orsaken kan vara ett naturvetenskapligt fenomen t.ex. big-bang. Kalam argumentet att det inte finns en evighet är inte häller något som styrker guds existens, en evighet är bara en tid som är så pass stor att det inte går att få uppfattning om

  3. Vi kan endast förklara det som befinner sig inom vårt eget medvetande och uppfattningsvärld. Människan har skapat sina egna begrepp om hur saker fungerar. Alla djurarter må uppfatta sig själva som överlägsa. Det är inte meningen att människan ska kunna förklara det som ligger utanför vårt medvetande.

    Universum kan omöjligt vara skapat fendast för oss och därför kan vi inte räkna med att kunna förklara det. Universums existens ligger utanför vår begreppsvärld och blir därför evigt och oförklarligt eftersom vi inte har någon fakta om det. Det eviga ligger utanför tid och därför kan inte universum kategoriseras eller anses som en sak.

  4. Via kosmologin hamnar vi lätt i supersträngteorin. När den säger att universum har elva dimensioner, är det meningslöst att försöka förstå. Förklaringar vi ger i de fyra rum-tid-dimensioner vi kan uppleva, måste vara våldsamma förenklingar.
    Enda sanningskriteriet blir funktionaliteteten: Mår vi bra och blir vi lyckliga av våra idéer?
    Vi kan som exempel sätta den vetenskapliga rasbiologin och rashygienen mot tron på att ”Jesus älskar alla barnen” mot varandra. Vi kan även sätta upplysningsfilosofernas skrifter mot ”Häxhammaren”.
    Vi får inte förkasta begreppet ”vetenskapen” på grund av alla falska och ibland onda idéer som kallats så! Begreppet ”Gud” har drabbats av samma misshandel. Gud definieras även envist som något identiskt likt en skapad varelse, gärna en med skägg.

  5. RikardE, du har rätt i att de kan finnas andra orsaker och att det kosmologoiska argumentet inte belyser guds existens i sin helhet. Men vad är det egentligen som säger att gud inte skulle kunnat skapa jorden genom ett naturvetenskapligt fenomem såsom big-bang? Det finns troende som även fast de förespråkar att orsaken till skapandet är gud, tror att han gjorde detta genom big-bang. Alltså att gud och vetenskapen på så vis skulle gå hand i hand. Och egentligen, skulle inte detta kunna vara en rimlig förklaring till en orsak?

  6. Jag tycker att det är underligt hur något så komplext som frågan om Guds existens blir en ordlek genom Barkers diskussion av det kosmologiska gudsbeviset. Hur t.ex. två ord, ”allt” och ”började ”ska defineras blir plötsligt avgörande i en förklaring av universums orsak och Gud. Jag kan lika gärna säga följande. 1. Allt som gör ont är smärta. 2. Kärlek gör ont. 3. Kärlek är smärta. Jag har varken lyckats definiera kärlek eller göra någon mycket klokare. Istället står jag med tre påståenden som kanske skulle kunna användas som bevis på att kärlek bara gör ont. Samtidigt vet vi att kärlek faktiskt orsakar glädje (och smärta). På samma sätt tycker jag att Barkers diskussion är lite underlig. Han verkar mer söka efter en defintion eller formulering av Guds existens som skulle klara av alla möjliga argumentationer. Helt enkelt ett fäckfritt påstående som i sin mening skulle kunna vara ett gudsbevis eftersom det grammatiskt klarar alla motargument. Vilket däremot inte säger att definitionen i sig skulle bevisa Guds existens.

  7. Jag håller verkligen med Russel, varken Universum eller någonting annat finns här av någon orsak och har ingenting med ‘mening’ att göra. ‘Mening’ är bara ett ord vi skapade för att uttrycka någonting, men det har en individuell känslomässig innebörd för alla. Vi kan inte definiera det, och vi kan inte heller definiera universum. Tadaaaa!

    Och vad Barker avslutningsvis ville säga förstod jag inte alls. /H

  8. Jag kan dock förstå varför uppmärksamhet dras till huruvida universum kan jämföras med ”allting”. Är allting i detta fall alla ting eller allting är det två olika begrepp. Allting kan beskrivas som universum då det är summan av allt som existerar. Alla ting drar i stället fokus till allt det som finns i universum, alltså inte självaste allting. Att därför påstå att sammansättningen har samma egenskaper som delarna är därför felaktigt. Detta blir tydligare om man ger ett exempel, förslagsvis samma exempel som används i cosmological kalamity av dan barker.
    1. Varje nation nörjar med en revolution
    2. Alliansen av alla nationer började för 10 år sedan
    3. Alltså måste det ha varit en revolution för 10 år sedan.
    Genom detta exempel blir det tydligt att man inte kan jämföra egenskapen av summan med egenskapen av delarna. Därför borde Craig ist ha uttryckt:
    1. Vad som helst som börjar existera har en orsak
    2. Universum började existera
    3. Alltså har universum en orsak
    Universums början kan därmed inte jämföras med andra tings början då det är summan av dessa ting och därmed har andra egenskaper (troligtvis)
    Att universum började existera kan man hävda då ”inifinity” endast är ett koncept. Hade tiden inte haft ett slut hade vi inte kommit dit vi är idag, att det är svårt att inbilla sig slutet av en händelse är lika svårt som att inbilla sig den första händelsen. Dock måste det ha funnits en rad händelser för att komma dit vi är idag, med andra ord, universum började existera.
    Men hur kan man då påstå att Gud existerar som en ändlös varelse? Måste det inte ha funnits en serie av tankar och funderingar även hos en skapare. Hade tiden inte haft ngt slut skulle han aldrig ha kommit så långt som att skapa ljuset. Gud måste därför ha börjat attexistera. Vissa hävdar då att man inte på samma sätt har ngt bevis för guds begynnelse på samma sätt som universums, men har vi eg några bevis för gud över huvudtaget?
    En annan fråga man kan ställa sig gentemot Kalam är: varför skulle Gud vara den ända som kan existera utanför tid och rum, dvs. NBE. För att inte ”allt som börjar existera har en orsak” skall kunna ersättas med ”allt utom Gud har en orsak” måste det finnas fler kandidater för NBE för att man inte skall tvingas bevisa guds existens (bli fast i cirkelargumentet). Men hur skall vi kunna göra detta? Vi har såklart ingen erfarenhet av ting utanför tid och rum. Och om dessa finns, hur skiljer sig dessa då från gud? Med andra ord, vår kunskap inom dessa abstrakta frågor är för begränsad för att Kalams argument skall kännas realitsikt.

  9. Denna gudsbevis är som HannaK påpekar nästintill en ordlek. Utan att fatta mig alltför lågrandig, men dock påpeka det som jag finner vara beviset allra största fel vill jag ifrågasätta att allt har en orsak och denna orsak är automatiskt Gud.
    För det första är det inte alls logiskt sett automatiskt Gud som är denna orsak till allt.
    For det andra så även om det finns någon ”skapare” som är orsak till allt behöver denna inte alls nödvändigt vis vara GUD, eller den Gud som vi kopplar till namnet, dvs Jesus far…
    För det tredje, om Gud (den Gud som vi kopplar till namnet) nu är orsaken till allt, vem skapade honom, skapade han sig själv?

    Därför tycker jag att denna bevis helt saknar vikt, då den har flera mycket stora gap.

  10. Jag håller med Lucia på de tre punkterna som hon presenterar så väl som hennes konstaterande om att det verkar konstigt att allt som skapats måste ha en orsak. Det är absurt att påstå detta då många arter i djur och växtriket har utvecklats så att de har den plats på jorden som de har. Skulle ”gud” då ha sett till så att alla djur och växter utvecklats på det sätt som de har?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s