Människan, maskinen

alba_cyborg_450px

Här om dagen snubblade jag över franske upplysningsfilosofen Julien Offray de La Mettrie och hans text från 1748 l’Homme Machine – en djärv brytning med den cartesianska dualismen: kropp – själ. Texten känns förvånansvärt aktuell och passar bra in i moderna filosofiantologier i sällskap med vår tids mest framträdande fysikalister som t.ex. J.J.C Smart, Paul och Patricia Churchland (”the Churchlands”) och D.M. Armstrong.

Fysikalismen kan tyckas som den moderna tidens vetenskapliga alternativ till den gamla dualistiska vidskepelsen men den dras med en del störande och intressanta filosofiska problem.

Ett sådant problem med fysikalismen är t.ex. hur man kan besvara frågan om vad det är som gör ett mentalt tillstånd mentalt. Vad är det som gör att vissa materiella processer klassas som mentala men andra inte? Här är det lätt att glida in i ett funktionlistiskt synsätt. Enligt funktionalismen finns det inget specifikt i de materiella beståndsdelarna som gör ett mentalt tillstånd mentalt utan det mentala ligger helt i funktionen.

En text som gjorde särskilt stort intryck på mig på medvetandefilosofi-seminariet på universitetet var Troubles with Functionalism av Ned Block. 

Ned Block fokuserar på en del ganska bisarra (och komiska) konsekvenser som funktionalismen medför. Hans mest drastiska slutsats är väl att Bolivias ekonomi i princip skulle kunna vara en medveten varelse.

mensch_machine_450px

Annonser

13 thoughts on “Människan, maskinen

  1. Det medvetande (eller det mentala/själen vad man nu vill kalla det) är för mig vad som sker ”på insidan” när något händer med kroppen. Fysikalismen som menar på att det materiella som tex vid en fysisk skada faktiskt gör att det uppkommer smärta då delar av kroppen har utsatts på onormalt sätt, håller jag med om till en viss del. Men å andra sidan anser jag också precis som det dualistiska tänkandet att just hur smärtan känns påverkar mig rent mentalt. Därför är dubbelaspektsteorin intressant då det både accepterar det fysiska och det mentala. Man menar tex på att smärtan från skadan kommer ifrån det materiella, dvs hur kroppen rent fysiskt skadats. MEN själva känslan, dvs HUR smärta faktiskt KÄNNS och påverkar vårt humör och våra sinnen, är en del av det mentala.

    Jag skulle vilja diskutera ett ämne som ligger alla varmt om hjärtat, nämligen kärlek.
    Det sägs att kärlek kan räknas ut som en kemisk formel och att det enbart är ett resultat av att människan producerar vissa hormoner vilka i sin tur framkallar känslor. Personligen har jag svårt se denna förklaring som enda riktiga anledning till det man upplever när man älskar någon. Isåfall skulle den känslan vara samma som lust? Vad händer då med det mentala; som att man svävar på moln, inte kan låta bli att tänka på personen och känner fjärilar i magen? Dessa känslor som berör människor så djup, och som vissafall får folk att begå vansinnesdåd måste komma från något annat. Är det verkligen meningen att den glädje man upplever när man är lyckligt kär, eller den ofattbara sorgen när man förlorat någon man älskar bara är ett resultat av att kroppens ämen reagerat efter en uträknad formel? Och vem väljer isåfall medvetet att gå runt och vara olyckligt kär om man visste att det gick att matematiskt lösa? Visst, en del av tex glädje kommer säkert från endorfiner och andra resultat av fysiska processer. Men så starka band som kärlek knyter människor emellan, måste vara djupare än så.

  2. Det du skriver som kärlek håller jag absolut med dig om, Jessica. Visst är det bissart att tänka att så otroligt starka känslor som kärlek frambringar, endast ska vara fysiskt framställda av hormoner?!Det borde alltså finnas något någonting, jag vet inte vad, kanske ett medvetande,något bortom vårt fysiska jag, som framkallar dessa känslor.

    En del inom funktionalismen som jag tycker är intressant, är en grundläggande idé som alla icke-reduktionistiska fysikalismer har gemensamt; teorin om superveniens. Den säger att mentala tillstånd supervenierar på fysiska tillstånd, men kan inte reduceras till dem. Superveniens är ett anant ord för ett slags ömsesidigt beroendeskap. Ett exempel på detta är om det finns en egenskap i enheten A om erfodrar en egenskap i enheten B. Egenskaperna i enheten A kallas då för supervenienta. Med andra ord kan det inte förekomma några förändrar i det mentala utan några förändringar i det fysiska. Jag tycker att det är en tämligen intressant teori, som försöker föklara sambandet mellan kropp och själ.

  3. Att förklara sambandet mellan kropp och själ är ingen enkel uppgift. Anledningen till att det finns olika teorier som försöker finna ett svar på detta komplexa samband tror jag helt enkelt är för att alla människor har en subjektiv syn på vad kropp och själ egentligen är. Min personliga åsikt är att det är vår förmåga att just reflektera över problem som dessa som utgör vårt medvetande, tillsammans med vår förmåga att kunna kommunicera med andra. Genom kommunikation med omvärlden blir vi ständigt påminda om vår existens eftersom vi hela tiden förmedlar våra tankar/åsikter/känslor, som skapas till en följd av en inre process, via tal eller skrift till vår omgivning.

  4. Jag håller med om att funktionalismen att det mentala är en del av funktionerna i hjärnan. Jag tror att det mentala är ett resultat av det processer som försiggår i hjärnan. När en känsla uppstår som till exempel, vad Jessica föreslog, fjärilar i magen måste först och främst ha sitt ursprung från en orsakande faktor utifrån. Denna externa signal uppfattas i hjärnan och väcker de produktionscentra som i sin tur leder till en känsla eller tanke.

    Visst kan jag hålla med Jessica om att endorfiner och hormoner inte är det som endast bestämmer våra tankar och känslor. Jag tror att det handlar mycket om förprogrammerade upplevelser och koder som är unika för varje individ. Utfallen blir olika beroende på situation, personlighet och tidigare erfarenheter. Detta system måste vara otroligt invecklat och innebär ett enormt samspel mellan olika signaler. Alltså, för var händelse har vi en egen uppfattning som läses i hjärnan och i sin tur skapar endorfiner och särskilda hormon.

    Jag tror att detta medvetande är något som orsakas av ytterst precisa och unika formler som finns lagrade i hjärnans arkiv och som vidare utvecklar känslor påverkade av hormoner eller substanser. Detta synsätt är funktionalistiskt och detta nätverk av formler skapar slutligen en sfär av tankar som jag tänker mig ”svävar” runt hjärnan. Med andra ord tror jag att hjärnan är ”hjärnan bakom” vårt medvetande. Varför skulle den annars vara så energikrävande och obegriplig? Med detta säger jag på sätt och vis att det som inte har någon hjärna inte har något medvetande. Men vad vet egentligen jag om det? Främst beror det väl mest på att jag inte kan kommunicera med, för att ge ett exempel, en sten. För att formulera en slutsats, tror jag att medvetandet och hjärnan hänger ihop.

  5. När man resonerar kring ett eventuellt mentalt tillstånd utöver den hjärnaktivitet vi vetenskapligt kan bevisa brukar man ta förhållandevis simpla känslor som smärta eller smak som exempel. I just sådana exempel tycker jag att fysikalismen framstår som en mycket trovärdig teori. Visst kan man argumentera att det finns en känsla av smärta eller att själva smakupplevelsen inte kan beskrivas rent biologisk. Jag har dock inga problem med att se varför dessa upplevelser bara skulle kunna vara elektrokemiska processer i hjärnan. Det är ju vetenskapligt bevisat att någon form av hjärnaktivitet äger rum. Vi vet att vi känner smärta eller smaken av choklad på grund av något som händer i hjärnan – så varför skulle det inte vara godtyckligt nog för att förklara upplevelsen av dessa känslor?

    Om man däremot lyfter ribban ytterligare en nivå, och börjar se till mer komplexa fall, börjar fysikalismen börjar krackelera. Jag tänker på fall där människor handlar helt irrationellt; utifrån vad som känns rätt och inte utifrån vad som kanske är bäst för dem själva. Låt oss säga att du befinner dig i ett hus som står i brand. Du förstår att om du tar dig ut nu kommer du att klara dig, men för varje sekund du stannar riskerar du ditt liv allt mer. Plötsligt hör du ett rop på hjälp från längre in i byggnaden. En människa du aldrig träffat förut ligger i kläm och kommer inte loss. Du rusar in i lågorna utan vetskapen om du kommer kunna rädda varken din eget eller denna människas liv – men tanken att ha räddat dig själv och lämnat denna människa att dö avskräcker dig mer än rädslan för att inte överleva. Vi har i biologin fått lära oss att kroppen och hjärnan verkar för din överlevnad. Smärta känner du pga en reaktion i nervcellerna och känslan av smärta kanske utsöndras för att du ska lära dig att se upp för att i slå knäet i bordet nästa gång. Men i detta fall med branden handlar du tvärt emot vad som är bäst för din egen kropp och dess överlevnad. Inte heller kan vi skylla på någon modersinstinkt eller liknande, eftersom du inte kände personen i fråga. Visst, i stundens hetta utgörs fortfarande dina tankar av hjärnaktivitet och hormoner pumpas runt i din kropp. Men du handlar efter något som vi kallar brukar samvete och det står här över alla typer av biologiska förklaringar. Just den här inre känslan av vad som ter sig mest rätt ligger nära vad jag förknippar med en själ. Jag ser kanske inte själen och kroppen lika separerade som en dualist, men jag ser ändå att någonstans finns det två skilda enheter som samverkar med varandra. Funktionalismen ser det som att själen inte har någon egen kraft utan endast är en bieffekt av elektrokemiska processerna, men i fallet jag beskrev ovan ter det sig tvärt om…

  6. Som jag kan tolkar det Jessica har skrivit ovan så påstår hon att det måste finnas något som står utanför hjärnans kontroll och kan påverka hur vi känner oss, däribland kärlek. Jag har svårt att se hur någonting skulle kunna kontrollera hur vi känner oss utan några fysiska band till hjärnan, eller att något sådant över huvudtaget skulle finnas. För att förklara dessa känslor ligger nog Ebba L’s teori närmre min uppfattning. Jag tror att det vi känner när vi t.ex. är kära beror på hormoner och endorfiner och att de produceras av kroppen när den känner igen någon av de ”förprogrammerade koder” som Ebba L nämner. Att förklara dessa förprogrammeringar är svårt och kanske något som aldrig kommer kunna göras.

    Något annat som jag även tycker är intressant är hur samspelet mellan fysiska rörelser och mentala upplevelser (framkallade av elektrokemiska processer) fungerar åt båda hållen. Jag började nyligen läsa en bok skriven av programledaren för SVTs Hjärnstorm, Henrik Fexeus, där han i första kapitlet pratar om just sambandet mellan det mentala och det kroppsliga funktionerna i kroppen. Han påstår att de allra flest känslor fungerar åt båda hållen, t.ex. ilska, och för att bevisa det ber han läsaren att göra följande experiment:
    Bit ihop käken,
    sänk ögon brynen,
    stirra på en punkt framför dig.
    Håll sedan så i 15 sekunder.
    Jag blev lite förvånad när jag faktiskt började känna mig lite frustrerad när jag gjorde experimentet, men det betyder ju att det fungerar och bevisar att kroppsliga rörelser och mentala känslor hänger ihop och fungerar åt båda hållen.

  7. Huvud idén hos funktionalismen är att sinnestillstånd karaktäriseras enbart av deras funktionella roller, dvs. att de är kausala förhållanden till andra sinnestillstånd, inputs och outputs. Den kom till som ett alternativ till dualism (väsensskild själ och kropp) och fysikalism (endast kropp). Skillnaden mellan den och de föregående teorierna är att den endast tar upp hjärnans påtagliga funktioner, genom sin organisation eller ”mjukvara”, inte huruvida kropp och själ samspelar.
    Funktionalismen hävdar att saker kategoriseras beroende på sina kausala relationer med andra mentala tillstånd och med sinnesdata (input) och observerbart beteende (output). Med andra ord ignorerar funktionalismen detaljerna hos det fysiska genomförandet av ett mentalt tillstånd genom att karaktärisera det i termer av icke-mentala funktionella egenskaper. När en människa är i tillståndet smärta, fokuserar funktionalisterna inte på det mentala tillståndet utan på det som kan observeras, t.ex. att personen skriker, håller om punkten där smärtan förorsakades osv. De hävdar att om en maskin kan skrika och göra alla de andra sakerna som karaktäriserar fysiska manifestationer av smärta, kan den också känna smärta. Så länge maskinen kan utföra de handlingar som ”visar på” smärta, kan den, i funktionalisternas ögon, är den kapabel till att känna smärta.
    Som rationell människa har jag väldigt svårt för detta påstående. Det känns otroligt osannolikt att en maskin kan känna smärta bara för att den kan utföra samma reaktioner till smärta som en människa. Situationen känns likt den när en papegoja repeterar det som någon sagt. Papegojan har förmåga att härma mäskligt tal, men kan själv inte formulera meningar eller förstå innebörden av ljuden den utsöndrar. Bevis på detta är att papegojor inte kan svara på frågor som de inte lärt sig svaren till eller rapportera om de egna sinnestillstånden.
    I ett känt motbevis till funktionalismen jämförs Kinas befolkning men en hjärna. Funktionalister påstår att om varje människa i Kina skulle utföra uppgifter av en viss del av hjärnan, det vill säga utföra rätt output utifrån sin input, skulle Kinas befolkning bli en hjärna så till den grad att den skulle ha sinnestillstånd, vara medveten osv.

  8. Jag tänker på en studie som jag läste för några år sen,när jag tänker på Jessicas inlägg om kärlek.

    Den här studien gick ut på att kvinnor fick lukta på svettiga t-shirt, för det är det vi kvinnor reagerar på när vi ser en kille. Studien visade att kvinnorna valde olika killar beroende på deras mens-cykel. När man var i närheten av ägglosning valde kvinnorna, killarna som var ansvarstagande, hade jobb och en stabil grund. När kvinnorna inte kunde bli gravida så valde de som levde på den farliga sidan, the wild boys so to speak.

    Detta tyder ju på att hormonerna har en väldigt stor del av väljandet av kärleken. Hur vet man då att det inte är hormonerna och inget annat som skapar de fjärilar man har i magen, för att maximera chansen att reprudecera sig??

    Det mentala är svårt att påvisa men man vet att alla djur även människan har ju målet att reprudecera sig och föröka sig, så att djur arten fortsätter leva. Hur vet vi att, bara för att vi har ett invecklat språkbruk och inte förstår djuren, att vi inte tänker och lever efter ett och samma mål??

    Är det så att vi har det inbyggt i våra gener att leva så eller är det för att vi är medvetna över att vi kommer dö ut, om vi inte föröka oss och därför förökar oss??

  9. Man kan ju inte quota här inne men aja…

    Av Jessica:
    ”Personligen har jag svårt se denna förklaring som enda riktiga anledning till det man upplever när man älskar någon. Isåfall skulle den känslan vara samma som lust? Vad händer då med det mentala; som att man svävar på moln, inte kan låta bli att tänka på personen och känner fjärilar i magen? Dessa känslor som berör människor så djup, och som vissafall får folk att begå vansinnesdåd måste komma från något annat.”

    Potent narkotika som Opium och LSD för att ta två exempel, har mycket mer påtagliga effekter än fjärilar i magen. Hallucinationer där det framstår som att man kan flyga, ser saker som inte finns eller helt enkelt tror att man är på planeten Mars och dricker te med marsianer samtidigt som man kontemplerar om medvetandefilosofi är helt plausibla scenarier vid intagandet av dessa.

    I till exempel kokain är det primärt seratonin som orsakar den så kallade ”rushen” men även andra ämen som endorfiner osv. Dessa få komponenter kan få hjärnan att löpa amok, så är det inte troligt att ett marginellt högre utsöndrande av tex. seratonin än normalt kan leda till det du kallar ”fjärilar i magen”? Det är väl det som är mest troligt?

    @Lucia
    Appropå funktionalism och kineser så är väl ett annat känt motbevis mot Putnam’s ”Turing machine” det så kallade ”Chinese-room argument”. Liten rolig kuriosa om det är väl att Putnam senare övergav sin egna teori då hon insåg hur starkt motbevisad den var 🙂

  10. Oavsett om vi är en produkt av slumpen, noga uträknade av en högre makt eller helt enkelt en genialisk kemisk och biologisk process utan något vidare syfte har vi begåvats med liv. Med vårt liv kommer vårt medvetande, känslor, fysisk uppfattning om omgivningen och förmågan att kunna förstå och reflektera vår omgivning.

    För att återgå till ämnet kärlek, som i princip är odefinierbart då det är individuellt, består av känslor och fysisk uppfattning om processer som händer i kroppen och sin omgivning kan man fråga sig, vad har denna invecklade process egentligen för syfte? Är det endast en kemisk process av endorfiner och hormoner som sänds ut i fortplantningssyfte? I så fall, varför blir vi i regel kära i en specifik person? Det måste vara fantastiskt opraktiskt om naturens egna syfte är reproduktion… vore det isåfall inte bättre om sexualdriften var den enda driften hos oss människor? Så att vi bara fokuserade på att fortplanta oss, precis som djur. Den kärlek som vi uppfattar är invecklad, komplicerad och svår att förklara på ett vetenskapligt men också personligt plan. Varför upplever vi den?

  11. @MikaelaD

    ”Är det endast en kemisk process av endorfiner och hormoner som sänds ut i fortplantningssyfte? I så fall, varför blir vi i regel kära i en specifik person? Det måste vara fantastiskt opraktiskt om naturens egna syfte är reproduktion… vore det isåfall inte bättre om sexualdriften var den enda driften hos oss människor?”

    Rent vetenskapligt sätt så är det väl mycket bättre rent fortplantningsmässigt för människan att ”bli kär” i en specifik person än att fortplanta sig med 10 partners som man väljer hux flux. Låt oss ta ett exempel.

    Person A: Har inga krav på sin man/kvinna och fortplantar sig dessutom med 20 stycken.

    Person B: Blir kär i en specifik människa på grunden av att han/hon är snygg, intelligent, stark, rolig eller något annat.

    Person B har valt en partner med väldigt bra arvsanlag, och genom att lägga all tid på denna människa säkerställer hon/han sin avkommas framtida överlevnad och överlägsenhet gentemot de avkommor som Person A får. Dessutom påskyndas evolutionen genom denna mekanism, det är nästan som avling.

    Då kan man ju dock fråga sig varför man kan bli deprimerad och tex ta livet av sig själv? Hur kan man få så starka känslor som övervinner ens överlevnadsinstinkt om man nu bara har känslor från evelutionens förstadium?

  12. Vilken ställning inom medvetandefilosofi är mest trolig?
    Medvetande är ngt som fortsätter att fascinera oss och det har uppkommit många olika delar inom medvetandefilosofin; dualism, fysikalism, dubbelaspektteorin, och funktionalism. Bland dessa finns det många olika likheter och skillnader. Dualismen hävdar att vi är uppbyggda av två skilda substanser; kropp materia och själ. Kroppen fungerar som en maskin och styrs av fysikens lagar. Dock är det mentala inte ngt fysiskt och skall även skiljas från hjärnan som kontrollerar intelligensen. Hjärnan är med andra ord medveten som en följd av att det finns en själ, inte som en följd av de elektrokemiska processerna. Dualismen hävdar även att kroppen styrs av medvetandet. Dcock kan även kroppen påverka medvetandet, exempelvis vid passion. Anhängare till de andra teorierna framhäver dock osannolikheten med att dessa två skilda väsen kan ha så starkt inflytande på varandra. Man frågar sig också, var i kroppen integrerar dessa och hur kommer det sig att en fristående själ skulle finnas i kroppen. Detta kan anses osannolikt. Eller är detta bara ett bevis på guds existens?
    Vissa står dock fast vid att det är osannolikt. Anhängare till fysikalism hävdar att precis som resten av vår värld består människan av endast fysisk materia och att de mentala tillstånden är fysiska tillstånd som uppstår av elektrokemiska processer. Man hävdar att inget annat än vad som kan bevisas vetenskapligt kan bevisas. Men frågan kvarstår, kan man verkligen mäta och strukturerar upplevelser, känslor och förhoppningar i kemiska analyser? Skillnaden mellan fysiska processer och mentala processer är fortfarande tydlig, man kan inte på samma sätt analysera den mentala. Hur kan denna då vara ett resultat av fysiska processer?
    Att människan skall vara en maskin likt fysikalismen hävdar låter både skrämmande och lite tråkigt tkr jag. Vissa anser därför att dubbelsaspektteorin är en bra ställning då man ser fördelarna och nackdelarna i såväl fysikalismens problem att analysera det mentala, samt vad som är medvetande som dualismens problem att förklara hur kropp och själ kan samverka och påverka varandra. Dubbelaspektteorin tar därför det bästa av båda dessa teorier. Man förutsätter att allt är materia då det endast är materia som kan orsaka händelser. På detta sätt undkommer man problemet hur materia kan påverka själ. Samtidigt som det finns en vetenskaplig möjlighet att analysera alla processer uppstår samtidigt en mental inre sida hos oss, medvetandet som endast vi kan uppfatta. Själen är med andra ord en bieffekt av elektrokemiska processer, den har ingen egen vilja. För att tydliggöra detta kan man jämföra med matlagning. Själen är lukten av matlagningen, de elektrokemiska processerna, som uppkommer som ett resultat av processen men som dock inte kan påverka den. Men hur kommer det sig att inte alla processer ger ett resultat i medvetandet? Vilka processer luktar inte? Och hur kan vår själ totalt från tas makten att agera? Hur kan man då förklara Lisens exempel?
    Vissa hävdar att alla ovanstående tre exempel är dualistiska, vad är det som eg gör hjärnan så spec? Allt är ju bara funktioner? Vad är det som gör att hjärnan har fått möjlighet till medvetande? Delar man då åter inte på kropp och själ? Dessa anhängare, anhängare av funktionalismen, menar att medvetandet endast är en funktion, allt handlar om input och output och hjärnan kan därför liknas vid en dator. Man skulle även kunna likna hjärnan vid vilket system som helst, exempelvis ett lands ekonomi. Men var går då eg gränsen för medvetande, är en ekonomi lika medvetande som du och jag?
    Självklart vill jag, liksom många andra inte tro detta. Kanske är människan byggd så att hon sätter sig själv i fokus och därmed också stödjer andra teorier, exempelvis AD, som hävdar att universum är perfekt just för att vi finns här.
    Vi vill därför skilja på en ekonomi och oss själva. Jag tycker dock att vi har all anledning att göra det. Lisens exempel tycker jag tydligt illustrerar detta. Hur kan oberäkneliga handlingar så ofta uppstå ur situationer som vi trodde vi visste hur vi skulle reagera i? För mig känns det rimligt att det är ngt som styr oss, själen, medvetandet om människor och djur runt omkring oss. Eller är det så att den okända personen bara blir en siffra i en funktion, så komplicerad att den ännu inte utretts och därför inte ses som förstålig? För vi måste ändå inse att vi inte kan utesluta ngt av den enda anledningen att vi inte förstår det. På samma sätt kan vi inte utesluta att universum hade en första början bara för att vi inte kan tänka och förstå situationen innan denna första händelse. Att allt som inträffar eg. har ett nummer, bara att dessa nummer är så mkt mer komplicerade och fler än vad vi är vana vid att vi söker en enklare väg att förklara dessa. Kanske är vi trots allt komplicerade maskiner i en värld som styrs av fysikens lagar…

  13. Jag tar inte hänsyn till att andra kan ha skrivit samma sak som jag kommer skriva nu. För mig går medvetande filosofi går ihop med vad fri vilja är. Medvetande är att känna nuet, att helt enkelt percipiera in och tolka det vi har percipierat och ger en reaktion på det. Men det här kan ju en dator göra och för mig är den inte medveten, det är ju egentligen bara massa komplicerade inställningar. Det är istället och framför allt viljekraften som gör något medvetet. Viljan att utifrån signaler vilja förändra och reagera på sin miljö. Det viktigaste med den här viljan är att den är fri och att detta något har två vägar att välja emellan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s