Nethack – bästa dataspelet just nu?


Zanou i strid med en grottspindel på level 7…

Sitter med min dotter som visar mig de senaste demo-filmerna för fantasy-spelet Diablo 3 som väntas komma ut någon gång under tvåtusentio.  ”Å så snyggt, så flashigt, så grymt…” Jo, visst är det snyggt. Grafiken är verkligen riktigt bra. Samtidigt känner jag att rebellen inom mig vill protestera, vill sätta sig på tvären, vara ”anti”. Det är väl inte grafiken som avgör hur bra ett spel är. Det är väl själva spelmekaniken.  Orsaken till det här måste vara den onda =) ”hård- och mjukvarukonspirationen” som hela tiden skapar flashigare och mer grafikkrävande spel utan att tänka så mycket på innehållet; spel som kräver mer och mer sofistikerad hårdvara, nya datorer, nya grafikprocessorer för att kunna spelas. Oavsett hur mycket sanning det ligger i den tanken så låter jag min dotter på egen hand fortsätta kolla in de senaste demosarna. I protest sätter jag mig själv och spelar ett klassiskt datorspel med samma grundmekanism som Diablo, fast med ett lite mer primitivt användargränssnitt – Nethack, från 1987.

Jag öppnar spelet och låter datorn slumpmässigt bestämma min äventyrares olika egenskaper.

Min hjälte är ”Zanou The Ninja” utrustad med ett skinande samurajsvärd och en ståtlig japansk långbåge – en yumi.

Här nedan har jag valt att presentera några ögonblicksbilder från min hjälte Zanou’s öden och äventyr…


Zanou kämpar mot två schakaler på level 8.


Zanou hittar en mörkgrön mystisk dryck…


Här på level 8 blev det verkligen dramatiskt. En riktigt tufft monster att rå på – en ”Master Mind Flayer” (bokstaven ”h”) försöker suga ut min hjärna med sina tentakler.


”You kill the master mind flayer!” – Shit, det var svettigt! =) Efter att jag gjort processen kort med den lilla tomten (”Gnomen” – bokstaven ”G”) så spisade jag Mind Flayern till middag med kommandot ”e” (”eat”). Det gjorde att jag själv förvärvade telepatisk förmåga.

Okej, Nethack kanske inte riktigt når upp till Diablo 3 vad gäller gränssnittet men jag finner en viss minimalistisk skönhet i den grafiska enkelheten. Nog kan man få samma pulsökning och adrenalinkick av att plötsligt upptäcka ett ondskefullt violett bokstaven ”h” på kartan som man får av en högupplöst 3D-animerad frustande och fradgaspottande best som ursinnigt kastar sig mot mig i på skärmen. Nja, kanske inte riktigt, men nästan…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s