En chans på tre att Gud finns.

Gud finns antagligen inte, men det är en rolig idé.

Jag såg just filmen Thor med Chris Hemsworth i huvudrollen som den himmelske gyllenlockige jättemosaren. Den var rolig.

Föreningen Humanisterna hade för något år sedan en sådan kampanj – ”Gud finns nog inte” löd rubriken på reklamaffischer runt stan.

Okej ”Gud finns nog inte” – men vad är sannolikheten undrar jag.

”En chans på tre” är en sån där initierad bedömning man kan dra till med lite på en höft.

Det skulle ju innebära att man inte kan räkna bort Gud helt. En på tre är ju inte kattpiss direkt.

Motsvarande siffra för Jultomten ligger på en chans på 50, och Påskharen ska vi bara inte prata om.

Mellan artiklar om dokusåpakändisar och viktminskning kunde man i Aftonbladet i början på sommaren läsa den kärnfulla  rubriken ”Himlen finns inte”. Slutsatsen dras av den världsberömde fysikern Stephen Hawking som uttalar sig i en intervju med The Guardian.

Man kan fråga sig om det inte är lite väl grymt av Aftonbladet att komma med ett sånt avslöjande. Hur många människor blev inte jätteledsna när de läste det? Hur många människor gick inte raka vägen hem efter jobbet för att tröstäta sig till sömns med Ben and Jerrys Chocolate Macadamia och grillchips? Jag vet inte.

Men ärligt talat kära läsare. Finns Gud? Jag vill att vi reder ut den här frågan nu en gång för alla i kommentarerna till denna bloggpost!

Som utgångspunkt föreslår jag att vi tar del av följande två polemiska inlägg i debatten.

För Gud – Roland Poirier Martinsson – Det vetenskapliga beviset för guds existens

Mot Gud – Dan Barker – Cosmological Kalamity

Börja diskutera =)

Annonser

41 thoughts on “En chans på tre att Gud finns.

  1. Jag har sett på Gud på många sett. Jag var ett tag en strong beliver. Jag övergick från att se kritiskt på Gud då jag inte förstod varför han aldrig svarade på folks böner och fixade hemskheterna i världen, sen då att Gud skapade universum och allt på sjudagar, they lost me. Jag såg Gud eller alla typer av gudar som ett sett för människor att fylla ut de kunskapshål vi alltid har haft, en makt vi kunnat söka oss till när vi inte haft något hopp, i hopp och att någon kan hjälpa oss. Gud fanns inte längre tyckte jag, tills jag träffade en intressant person. Denna kille sa att han hade ett sjätte sinne, jag trodde självklart inte på det men efter det han berättade och sakerna han visade mig så lyckades han övertyga mig att han var det. Så jag tänke okej, här har vi en person som kan se döda, vad med Gud och djävulen? Finns dom? Mitt svar jag fick var, det finns ingen vid namn gud eller djävulen, utan det finns ett ljus och ett mörker, en bra energi och en dålig energi. Spöken var själar som fastnat kvar i ett rum därimellan. Mycket av det han berättade går inte ens att förklara, men det vi kom fram till är att det finns ingen skapare, utan allt sådand hur världen kom till är fysik och kemi, sen varför den skapades vet man inte. Men jag trots allt jag hör från båda sidor tror jag på att det finns en högre makt av något slag, men jag vill inte kalla det Gud. Något som styr oss till våra öden, och kan faktiskt ge oss tecken på att hitta tillbaka till vägen. Jag skulle kunna skriva så mycket mer om mina tankar om ljus, mörker och spöken men frankly så blir man lite lost i sina egna tankar.

  2. Jag älskar din öppenhet med dina tankar Gordon. Du verkar nästan kunna tänka dig att ge upp Gud men något som sitter djupare hos dig verkar vara känslan av någon slags mening, utvaldhet, att ”ödet styr dina steg”. Jag tror i och för sig att den känslan är väldigt allmänmänsklig. Vår hjärna försöker hela tiden skapa mening i allt omkring oss. En åskknall är avsedd just för mig. En översvämning är ett straff riktad mot mig eller mitt folk mm. Känner du till ”the mediocrity principle” ? Professor och biolog PZ Meyers vid Minnesota University fick frågan om vilken vetenskaplig princip som han ansåg var den absolut viktigaste för människan att få grepp om. Han svarade ”the principle of Mediocrity”: – ”The mediocrity principle simply states that you aren’t special. The universe does not revolve around you, this planet isn’t privileged in any unique way, your country is not the perfect product of divine destiny, your existence isn’t the product of directed, intentional fate, and that tuna sandwich you had for lunch was not plotting to give you indigestion.” (Källa: http://edge.org/?q=res-detail&aid=&rid=1568 )

  3. Jag tror inte på någon gud, jag tror på människans vilja att ha någon att vända sig till, i alla lägen, vad det än gäller. Vart jag än kommer vill jag alltid besöka kyrkor , tempel och andra heliga platser. Det finns någon sorts mystik över en sådan plats, folk har vallfärdat och besökt dessa platser för att öppna sig själva och prata inför någon/något som de ser upp till. Människan behöver något att tro på, något att se upp till och det kan vara nästan precis vad som helst. Många vänder sig till religion medan andra finner samma känsla genom att se upp till en artist eller prata med en vän eller förälder. Gudarnas och religionen syfte tror jag initialt var att föra samma människor, att visa dem ljuset i mörkret. Att det alltid finns någon som lyssnar och ser oss oavsett var vi är och vad vi gör. Det är så synd att religion också har fört med sig så mycket ont, i form av krig och annat, för själva grundidén är bra och är värd att tänka på.

    Nu när jag blivit äldre och har tagit mig igenom flera faser av tro och icke tro (åtminstone kristendomen) så har jag slutligen märkt att gud och religion över huvud taget inte är något för mig. Jag åkte inte på något läger och konfirmerade mig aldrig, något som jag är mycket glad för idag, för det hade varit falskt och inte känts rätt. Jag känner i stället att min familj och mitt hem är min heliga plats. Det är dessa människor jag vänder mig till och vet kommer att finnas för mig, genom allt. Jag märker också mer och mer att jag dras åt naturkunskap och de naturliga förklaringarna till jordens uppkomst. Om det var så att vi levde i något slags Matrix så skulle det självklart var obehagligt att få reda på det. Men så länge jag lever i ”ovissheten” har jag heller ingen önskan att utforska världen på ett sådant plan. Jag är nöjd med de naturliga förklaringarna; atomen och dess delar, dna m.m. Det räcker för mig, och även om det kan verka trångsynt och tråkigt att inte leta efter något annat, så känner jag mig nöjd som det är. Människan är så mycket mer en datorsimulering, vi är alla unika. Vi har olika utseende och känner olika känslor, vi pratar olika språk och har olika utbildning etc. Och för mig är detta gott nog. Det är ett fullgott svar som i alla fall för mig bekräftar att vi inte är några datorsimuleringar, för jag tycker att det skulle vara alldeles för avancerat att tro något annat. Jag tror lika lite på att Gud skapade jorden på 7 dagar, liksom jag tror på gud och att vi lever i en simulering. Det är självklart intressant att det finns de som vill undersöka, vill finna svaren och hitta det som vi kanske alla egentligen undrar över. Men för mig räcker det med vad vi har. För det är min sanning.

  4. Signe: Det är intressant att du skriver om att du vill besöka kyrkor och tempel och vill uppleva ”mystiken”. Jag håller med dig på den punkten. Man behöver inte avstå från den dimensionen av livet bara för att man inte ”tror på Gud” eller vill skriva under på någon lista med religiösa dogmer. Du är helt enkelt en religiös ateist (som jag tror att jag betecknat mig själv i nåt sammanhang).

  5. När jag tänker på gud, väcks många motfrågor mot dess existens. Om gud är allt det goda, hur kommer det sig att det finns sådan orättvisa på jorden? I så fall borde gud vara något som finns, men inte kan ingripa i våra liv eller världen. Eftersom vi aldrig sett några tecken på hjälp från någon gud vid en naturkatastrof tex, varför väntar sig då folk att han kan ingripa när man ber till honom?
    Eftersom alla tolkar gud på så olika sätt finns det ju egentligen inget rätt eller fel. Frågan är svår, och kommer alltid att diskuteras. Det enda jag vet, är att jag inte vet.

  6. Jag kan inte säga att jag tror på Gud. Fast det skulle vara skönt att kunna säga det eftersom så många av livets stora frågor i så fall skulle kunna bli besvarade. T ex vad händer när man dör, jo då kommer man till himmelen. Nu är jag ganska säker på att när man dör så somnar man in och försvinner helt och man kommer aldrig mer tillbaka, vilket känns hur deppigt som helst men samtidigt vet jag inte om jag skulle vilja leva hur länge som helst – för evigt. Men när man dör så blir det väll som innan man föddes. Ingen vet vart man var då och man kommer inte ihåg någonting. De flesta har nog när de tänkt på döden kommit ner i någon slags ”svacka” när man under någon sekund förstår att man aldrig mer kommer finnas, och den känslan hatar jag. Kanske så är det så känslan för ”evighet” känns… Eftersom människan inte kan förstå hur något kan vara evigt så kanske vi ändå gör det då under den där ”svackan” eller vad man nu ska kalla det för.

    Vad jag också tycker är konstigt är att Universum är så stort att det inte finns några gränser, att det är oändligt. Om man läser om Big Bang och teorin bakom hur hela Universum skapades så står det ju att det var en oerhört stor ”klump” av väldigt kompakt materia som började utvidga sig. Men hur kan något som är oändligt bli större, hur kan det utvidga sig. Sådana saker verkar inte någon ha tänkt på och det gör mig frustrerad eftersom det känns som en så stor miss i hela den vetenskapen. Och så står det även att Universum växer idag, men hur kan det gå till om det är oändligt, och hur kan saker försvinna när det är oändligt? Ja du förstår nog min poäng. Samtidigt är det ju läskigt att tänka sig att det inte finns någonting utanför Universum, för vad skulle det vara? Typ ett stort vakuumrum med alla döda själar i… Nej det håller ju inte riktigt… Och jag förstår inte hur Gud kommer in i bilden här riktigt, vad skulle han kunna ha för roll liksom? Skaparen… det känns ju så dumt och naivt att tro.
    Artikeln där Guds existens skulle bevisas var ju jätteflummig, det kändes verkligen som han hade rökt på – som det stod i en av kommentarerna. Om den artikeln ska likna ett gudsbevis så var det nog bland det sämsta jag läst. Argumenten och bevisen för gjorde ju inte så att man fick en så mycket klarare bild av Gud direkt, (t ex att han började snacka om protoner och kol – och hur slumpmässigt det var att just Universum och kol kunde bildas kändes inte så försäkrande). Nej om Gud ska bevisas så kan det inte göras på det sättet, inte för att jag vet hur det ska göras, men men.

    Det mest underliga och frustrerande tycker jag ändå är att det finns så många människor som fortfarande tror på det som några ovetande människor för flera tusen år hittade på. Jag pratade lite kort med dig Gustav om det här för ett tag sedan och då så nämnde du att man förr hittade på, eller trodde på Gud för att det var så många frågor man inte kunde få eller hitta svar på. Gud var det som fyllde alla luckor och gjorde så att man kände sig trygg, eller i alla fall lite tryggare. Men idag och för bara några hundra år sedan så har ju vetenskapen gjort hur mycket framsteg som helst och man vet så mycket mer om människan och livet nu än vad man gjorde förr. Att fortfarande ha kvar samma bild på Gud verkar ju idiotiskt och väldigt naivt! För hur kan folk tro att Gud fortfarande kan ge svar på alla våra frågor, hur kan de fortfarande ha Bibeln eller Koranen som utgångspunkt när de vet att böckerna skrevs av människor som inte hade något bevis för någonting, som fick hitta på det som de trodde på. T ex så trodde man ju att jorden var platt. Säger inte det folk någonting idag? De som är väldigt religiösa idag verkar så himla inlåsta i sin religion och vill inte ta reda på om det finns något annat sätt att tro på, men man kan ju inte göra så som du sa förut ”mura in sig och att låtsas som om det inte finns några murar runt om en”. En sådan värld känns ju inte så himla sann att leva i, eller?! Idag så bevisar ju vetenskapen som sagt så mycket och fyller ut våra luckor (det vi inte vet) vilket gör att mindre och mindre plats finns kvar till Gud. Precis som människans livsstil utvecklas så borde ju de stora religionerna göra det! Vårt tankesätt idag kan ju inte vara densamma som för flera tusen år sedan! Då kommer det ju aldrig ske någon bra eller stor utveckling inom den här punkten! Men människor är väll för bekväma av sig, de ser att religionen ”fungerar” för sina föräldrar och andra genom åren (och med fungerar menar jag att det gör att de känner sig trygga och att de kanske känner sig ha någon mening med sitt liv) och därför så fortsätter de också tro på samma sätt istället för att gå sin egen väg och försöka hitta sin egen grej att tro på- eftersom den vägen är mycket mer osäker och man kanske skulle t ex mista sin familj i så fall, eftersom vissa religioner är så extrema.

    När man sitter och skriver eller tänker på sådant här så känns det som att människans hjärna är gjord så att den aldrig någonsin kommer kunna veta eller kunna bevisa om Gud finns eller vad som händer efter döden och innan man fanns, vår vetskap känns begränsad. För man har ju hållit på i hur många hundra år som helst och inte kommit fram till något vidare bra och därför känns det ganska så orealistiskt att någon kommer göra det. Och om någon faktiskt tror sig ha ”upplevt gud” så blir det väll som i Platons grotta, hur ska han kunna övertala sina medmänniskor om det han sett/upplevt. Ingen kommer ju kunna tro honom utan synligt bevis och jag tror inte direkt att man kan fånga Gud på film… Fast vem vet, bl a så har ju t ex teknologin utvecklats extremt fort under bara några årtionden, så någon gång i framtiden så kommer kanske någon annan sorts utveckling göras så att man kanske kan ”följa med” den som dör och se vad som händer då, eller på något annat sätt bevisa Guds existens – vilket idag känns väldigt flummigt.

  7. När det kommer till frågan finns gud eller inte, så tycker jag det är svårt att kunna bestämma sig. Hur kan gud finnas om det finns så mycket hemskheter i världen? Hur skulle vi då kunna vet om vi verkligen var lyckliga, hur vet du att du är lycklig om du alltid är det?. Det är det här som gör att ”gud frågan” blir kronlig, hur mycket man argumenterar så kan man (nästan) alltid vända på frågan så det blir en annan fråga. Det gör att forskare och präster bara går i cirklar runt varandra.

    Det är däremot några punkter om just gud som jag själv har kommit fram till under mina år, som handlar kring gud frågan. Den första och viktigaste slutsatens är att jag inte tror på något som har kommit eller kommer från något eller någon, som representerar någonslags religion. Varför jag har kommit fram till det här är för att människan har en aldelse för stor lust för makt och kontroll. Att samla alla människor för att kämpa för godgärningar är en fin tanke, men som bara inte funkar i praktiken. Det är bara något med att försöka tro på idéer som en man för över 2 tusen år sedan som några gamlingar har skrvit ner från det de har hört och tolkat, som inte sitter rätt med mig. Vad blir då kvar om vi utesluter allt som har att gör med religion? Hur kan vi då svara på om gud finns eller inte?

    Man kan bara säga att gud inte finns för det är ju det mest logiska, men enligt mig är det ganska tråkigt att säga så. Fast jag inte tror på att det står en gammal gubbe med ett vitt skägg på ett moln och styr allt, vill jag ändå tro på att det existerar något mer än bara vi. Att finns en kraft som inte specefikt styr oss men som ser till att vissa saker sker, big bang är ett bra exempel. Det närmaste jag har kommit till fram till för fullgjord självuppfattning om denna frågan är att säga att det är en ”den mörka materian”, som existerar i allt och alla men inte kan ses med ögat. Att det är denna materia som sätter allt i rörelse, ger ut kraft i from av energie. Hur eller till vilket syfte vet jag inte men det är idéen om att det är denna mörka materia som gör allt, vilket är min guda bild. Att gud inte är i from av en människa eller i huvudtaget någonting som vi kan kommunicera med, utan en slags materia som ger ut energie.

  8. Jag tycker att Gud är ett väldigt laddat begrepp som direkt börjar associera med olika religioner. Tror du på Gud är du automatiskt kristen, muslim eller tror på någon annan religion. Däremot om du svarar att du inte tror på Gud men du ”tror på något” så är det genast ett mycket mer okej svar. Men vad är egentligen skillnaden? Att tro på något är väl egentligen detsamma som att tro på Gud beroende på vad definitionen av Gud är. Då är du egentligen teist på det du tror. Men för att släppa själva problematiken kring begreppet om Gud och gå vidare till huruvida hans existens faktiskt är verklig eller inte. Detta är en fråga som människor diskuterat i millenium och ännu har vi inget svar. I båda artiklarna behandlas liknande bevis men tolkas på olika sätt.
    Martinsson menar att den lilla chansen för att liv faktiskt skulle kunna komma till bekräftar Guds inbladning i universum, att inte tro på Gud är att inte tro på vetenskap. Medan barker tar upp det kosmologiska beviset för att motbevisa det. Men vem har då rätt? Båda och ingen, vi har fortfarande ingen vetskap som kan bevisa något av det. Den vetenskap som ska ersätta vår religion bygger på induktiva metoder som Hume starkt kritiserade för att ens vara sann vetenskap.

    Sedan finns då de klassiska frågeställningarna kring ”om Gud finns, varför finns det så mycket elände i världen?”. Vissa religiösa menar på att det är människans straff medan andra menar att Gud var det som startade, att han nu inte längre lägger sig i. Det finns många grubblerier kring detta. Egentligen kan man koppla allt till Gud och ödet, om Gud/ödet redan är bestämt har vi ens några fria val då? Och vad innebär det att inte ha något fritt val? Finns ens jag egentligen som person eller är jag endast en marionett till det som ska hända. Jag vet inte, ingen vet men många har en tro.
    Därför tror jag att i slutändan är det bara vi själva som får besluta oss för hur vi tror det är. Om man vill tro på himlen och ett liv i kloster uppfyller vad den Gud jag ber till uppskattar, så levar man så. Jag och andra sidan tror inte på ett liv fyllt av begräsningar. Jag tror inte att det gör någon Gud lyckligare att se vad han nu ska ha skapat straffa sig självt. Men sedan är återigen frågan om jag ens tror på Gud?

    Jag ska försöka klara ut detta nu. Jag tycker att det är magiskt hur vi kunde uppstå, att ens jag kunde bli jag av alla spermier som försökte befrukta ägget när jag blev till. Jag tycker att det är osannolikt hur alla avstånd kunde bli så exakt rätt att vårt solsystem kunde bildas. Om det är en otrolig slump eller en Gud är egentligen lite samma sak i min mening. Kanske är just gud den fantastiska slumpen.

  9. Efter att ha läst dessa två texter är jag något fundersam. Båda har givetvis sina poänger men jag finner ”Det vetenskapliga beviset för Guds existens” väldigt intressant då den tar upp tankar som jag själv faktiskt har tänkt. Till exempel att vissa saker helt enkelt inte kan förklaras av vetenskapen, att vissa ämnen inte reagerar som de borde, att universum startade bara utan ingenting. Någonting borde ju ha legat bakom det och om det inte finns några vetenskapliga bevis för att det fanns något innan Big Bang eller varför en kolatom inte reagerar som den borde så måste det ju finnas en bakomliggande orsak. Varför inte Gud? eller i alla fall någon slags kraft som gör att alla otroliga saker som händer i vår värd faktiskt händer. Många säger också, men om det fanns en Gud varför finns det krig, och elände i världen? Ja, men hur kan de veta att det inte är Gud som har satt oss här på jorden och att vi helt enkelt själva skapar krig och förstör för oss. Gud kanske blir besviken på oss när vi krigar. Det måste ju inte vara hans verk. Om Gud är den goda hur kan han då låta det hända? Ja, vem vet, kanske Gud inte har rätten att ändra det som människan skapar eller så vill han inte för att ”lära oss en läxa”. Jag tycker alla dessa tankar är fascinerande för vi kan ju aldrig riktigt veta. Gudstvivlarna kanske bara tvivlar för att Gud vill att de ska göra det eller så är Gud bara någonting som människan kommit på för att skylla ifrån sig på någon eller ha något att utvinna hopp ur. Jag vill gärna leva med tanken att alla ska få bestämma för de själva och inte dömas efter deras beslut. Tror man på Gud får man göra det och det borde inte vara någon som har rätt att ifrågasätta eller tycka det är fel, för det är alla individers val. Samma sak om man inte tror på Gud, det är ens eget val. I en sådan värld tror jag i alla fall att de flesta skulle vilja leva.

  10. I Roland Poirier Martinsons ”Det vetenskapliga beviset för guds existens.” låter det som att guds existens, sett ur ett vetenskapligt perspektiv, baseras på den osannolikt goda träffsäkerheten slumpen har. Roland Poirier Martinson menar att såhär god träffsäkerhet bara kan förklaras av att det finns en gud eller åtminstone en utomstående kraft. Jag har som många andra vuxit upp i en värld där jag hundratals gånger blivit påmind om att det är ett ”mirakel” att vi faktiskt finns. Jag har gång på gång fått höra att vi finns tack vare miljontals förutsättningar som slumpmässigt stämt överens och fungerat. Det är också den skapelseteorin jag tror på. Jag vägrar visa tacksamhet eller tillit till någon vars existens inte går att påvisa på konkretare vis än i nuläget. Jag finner nämligen ingen logik i att det oförklarliga förklaras av något annat oförklarligt(Gud blir ju faktiskt allt svårare att sätta fingret på). Det jag å andra sidan ser som logiskt är evolution, den bevisas dagligen i form av forskning på t.ex. bananflugor eller baciller vars korta livstid gör att deras evolution kan snabbas på och nästan bevittnas med blotta ögat. Jag ser ingen anledning varför denna evolutionsteori inte skulle kunna appliceras på Big Bang teorin. Det skulle ju då innebära att Big Bang exploderat och sedan återgått till en singularitet, vilket är väldigt likt beteendet som vissa kosmologer påstår att svarta hål har, om och om igen tills förutsättningarna tillslut var sådana att vi kunde utvecklas och börja filosofera kring frågan om hur skapelsen faktiskt gick till och huruvida en ”Gud” hade ett finger med i spelet.

  11. Som vi lärt oss från förra området inom filosofin så kan vi genom den deduktiva metoden dela upp det vanligaste invändningen mot gudstro.

    1) Gud är god så att han vill ta bort all ondska och allt lidande
    2) Gud är allsmäktig så att han kan ta bort all ondska och allt lidande
    3) Ondska och lidande finns
    4) Alltså finns inte en god och allsmäktig Gud

    Precis som Klas påpekade i sitt inlägg så skulle inte vi människor kunna uppskatta kärlek och lycka på samma sätt då de skulle bli innehållslösa begrepp om inte ondskan existerade. På samma sätt skulle vi inte få lära oss vad moral är för vi skulle inte ha något annat val än att välja den goda vägen. Jag tror att om ondska inte skulle finnas så skulle inte heller utvecklingen flyta på så som den gör för vi skulle inte ha något behov av den. Enligt mig skulle vi inte förstå konsekvenserna av vårt handlande då vi bara har en väg att gå. En koppling till Matrix är just ”Vad skulle du välja? Ett liv där du har kontrollen eller ett lyckligt liv?”. Guds handlingar kan på så sätt förklaras genom att han vet vad som är bäst för oss även när vi själva inte är medvetna om det.

    Jag menar inte att det här säkerställer Guds existens utan bara att det finns förklaringar till allt, på samma sätt som att det finns en mängd motsatta argument till ovanstående. Att Guds handlingar skulle vara för vårt eget bästa utesluter inte andra tolkningar utan det kan likaväl vara just det motsatta.

    Egentligen tror jag att det är så att Gud finns hos var och en av oss, men i vilken mängd och på vilket sätt avgör vi själva. Alla tror på något och de som påstår att de inte tror på någonting – tror på inget, vilket också är en tro. Avlägset i min släkt finns det en familj som gick med i en sekt, bytte namn till ljusår och försvann i 10 år för att helga Gud som tack för att han hjälpte dem att rädda deras son från en svår sjukdom. Precis som de som har valt att tro på vetenskapen är det här deras tro. Vi väljer själva vad och hur mycket vi vill tro på Gud genom de val vi tar och de saker runt omkring som påverkar oss. Sedan om det är bra för oss eller inte är upp tills oss själva och till vilken grad vi tar saker och ting.

    Att Gud skapade jorden är bara en liten del av allt som Gud står för. Enligt mig är Guds viktigaste uppgift att finnas i tron och i de olika religionerna för att ge oss trygghet och någon att vända sig till när allt annat känns svårt. Att Gud och Jesus som personer skulle ha existerat och t.ex. trollat så att en förlamad man kunde gå är inte något som tilltallar mig. Jag tror att det snarare handlar om att det kanske har funnits en människa förr i tiden som fick människor att tro på sig själva. En man som råkat ut för en olycka och inte vågat tro på att hans ben kan bära honom, rädd för att de ska ge vika, kanske bara behöver självförtroendet att tro på sig själv. Sen kan även vetenskapen ha spelat stor roll på den tiden då hans muskler försvagats medan han vilade benet. Men det som jag vill komma fram till är att även om det för många människor är vetenskapligt bevisat att Gud inte skapade människorna från sina revben. Och även om jag inte tror att Gud i det formatet av en fullmäktig har funnits på vår jord, så tror jag att Gud lever med i vår tro, för alla har en tro.

  12. Sedan lång tid tillbaks har människan på olika sätt reflekterat över huruvida Gud existerar.
    Kan det vara så att Kristus, Allah och Jahve är samma Guds-väsen? Och kanske också Odin, Zeus, Osiris, Brahma? Alla dessa olika namn går ju under samma beteckning; Gud

    Dessa gudar som alla representerar en specifik religion har en egen uppfattning om hur världen skapades och hur människan kom till. Men om gud skapade världen och världen skapade oss, vem skapade gud? Som diskuteras i artikeln ”Cosmological Kalamity” ser även en femåring problemet i det kosmologiska gudsbeviset. Faktum är att det finns flera olika gudsbevis, en fulländad förklaring till huruvida Gud finns existerar inte, eftersom det finns fler än en. Det ontologiska, kosmologiska och teologiska gudsbeviset är egentligen bara olika teorier inga bevis för att en Gud existerar.
    Som påpekas i artikeln ”Det vetenskapliga beviset för guds existens” erbjuder vardagen inga godtagbara bevis eller stöd för Guds existens. Varför ska man tro på en Gud? Det finns oändligt många frågetecken som människan aldrig kommer komma underfund med; tankar, känslor, livet eller medvetandet, så varför ge all ära till en Gud?

    ” Att acceptera skaparen eller förneka vetenskapen” varför stämmer detta? Det som finns i människors tankebild skiljer sig ju från person till person. En människa som tror på gud existerar som han eller hon ser på det i dennes egna värld. Om jag nu skulle anpassa det övernaturliga till något som jag tror på så skulle jag säga att Gud är jorden i sig, luften, vinden, vattnet samtidigt som jag förlitar mig på vetenskapens verk.
    Den klassiska frågan; Om nu Gud finns ansvarar denne för all ondska i världen? Kan det vara samma gud som låter incidenter urarta i lidande och förnedring, krig, folkmord och naturkatastrofer? Nej! Varför lägga skulden på något eller någon som ingen vet säkert existerar?

    Båda artiklarna framhäver intressanta argument för och emot Gud men
    tills ett bevis som inte går att kritisera uppenbarar sig, kommer jag inte tro på att Gud är nyckeln som fick dörren att öppna sig.

  13. Kära Daniel Stafsing.

    Ditt inlägg är otroligt intresseväckande och din syn på världen, eller mer dess skapande, kan man konstatera är väldig vetenskapligt. Även jag vet och har läst mycket om Darwin och alla teorier samt slutsatser som har dragits ifrån hans forskning. För att klargöra handlar ”Natural Selection” (Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Natural_selection) om att de egenskaper som anpassar individer till dess miljö går i arv eftersom den som är bäst anpassad har störst chans att överleva, i.e. de kan fortplanta sig och föra sina gener vidare. Teorin är stark och otroligt stark inom den vetenskapliga kretsen. Där dyker dock frågan upp, hur går det att konstatera att den vetenskapliga kretsens slutsatser oftast stämmer?

    Man kan jämföra Darwins teori med i princip vilken orsaksrelation som helst. Efter att djuret har överlevt och fortplantat sig (händelse A), kommer dess egenskaper vilket lämpar för miljön gå i arv (händelse B). Det kan alltså konstateras att A orsakar B (nu är detta generaliserat och händelserna är mer applicerade på ett längre tidsförlopp). Men vad var det nu den där filosofen David Hume konstaterade? En orsaksrelation kan inte observeras. Hur kommer det sig då att man tror starkare på något som inte kan observeras än något annat som inte kan observeras? Gud må vara oförklarlig, men att utgå ifrån att han, eller något annan kraft för den delen, inte existerar, genom ett konstaterande att han/den inte kan påvisas är inte helt korrekt.

    Jag kan verkligen hålla med dig om att det kanske känns lite konstigt att vara tacksam till någon/något som man aldrig har träffat på gatan. Dock bör man komma ihåg att; ”The worst moment for the atheist is when he is really thankful, and has nobody to thank.” (Dante Gabriel Rossetti)

  14. Här är det vetenskapliga beviset för Guds existens.
    Texten visar att vissa saker inte kan förklaras av vetenskapen. Finns gud? Om inte vem var det då som skapade jorden? Vetenskapsmän försöker hitta naturliga förklaringar till allt vi människor lyckas med och allt som finns inom och runt omkring oss. En hel del slutsatser är väldigt logiska och behöver inte ifrågasättas. Men att finna svaret på frågan; Hur kunde något skapas ur ingenting? Vad kom Big Bang ifrån? Hur kunde det helt plötsligt komma att existera något när ingenting fanns? I artikeln säger man att om man nekar gud så nekar man även vetenskapen. För trots att forskare har lyckats finna svar på en hel del, finns det ändå en del svar som endast kan förklaras av att det finns någon med högre makt som har skapat allt från första början. Denna någon skulle kunna vara gud, en person så fullkomlig att inget kan hindra honom, ingen uppgift är för stor. Men om detta nu skulle vara fallet, vem har då skapat gud?

  15. Finns Gud är en fråga jag tycker är väldigt intressant att den väcker så mycket uppmärksamhet som den idag gör. Idag är den större delen av världsbefolkningen troende och endast väldigt få ateister finns är det är något som jag själv ser mig vara. Först och främst skapades religoner för flera tusentals år sedan för att ge människan svar på frågor de inte hade något svar på. I dagsläget däremot har vi tillgång till mycket information vi inte hade då och det förvånar mig att det fortfarande är så många som är troende och inte ändrat den syn de har. Detta skapar försig en intressant aspekt och frågeställning hur så många fortfarande är troende när vi har all denna information. Kanske inte gud inte längre står för hela skapelseberättelsen utan något som mer definerar ens tro och hopp.

    Samtidigt är guds existens är något som vare sig kan bevisas eller motbevisas. Frågan “finns Gud” är en fråga jag skulle svara “Absolut inte!” på, men samtidigt, “Ja, kanske”. Enligt mig är är båda svaren rätt och accpeterade men frågan vi måste ställa oss, hur definerar jag den gud jag tror på . Gud kan ta alla olika former, från en man som sitter på ett moln uppe i himlen och vakar över oss till endast en känsla. Jag ser mig själv som en typ av halvt religös ateist som jag nämnde lite högre upp och jag tror på att något större KAN finnas men att det inte är en gud som sitter uppe i himlen och vakar över oss och hjälper oss i tuffa tider. Istället lutar min tro mer åt, What if god was one of us, just a stranger on a bus, hållet att det finns en teori i denna mening som jag kan tänka mig tro på. Att det finns någon/något som vi inte direkt kan påverka utan endast finns där om vi har behov. Som signe såger någonstans långt där uppe att ”Jag känner i stället att min familj och mitt hem är min heliga plats” är något jag mer håller med om. Att om jag är i behov av stöd finns istället min familj och inte en gud. Att gud speglas i de personer i min omgivning.

    Diskussionen om gud finns är väldigt komplex och jag får nästan ont i huvudet när jag tänker på det. Ibland önskar jag att gud fanns och han övervakar alla mina beslut och hjälper mig på resan genom livet. Samtidigt skrämmer denna känsla mig och jag vill istället vara den som har full kontroll över mitt liv och ingen annan kan påverka de beslut jag gör.

    Som avslutning vill jag visa detta klipp med ett så simpelt svar som jag ibland önskar att svaret på denna fråga var. Att det på något sätt bara fanns ens svar. http://www.youtube.com/watch?v=s2jhT6HKddw

    tje

  16. Det finns inga bevis för att gud existerar, det finns inte heller bevis för att gud inte existerar. För att föra en diskussion rörande gudsexistens måste man först definiera bevis och gud. Bevis kommer vi aldrig med 100 % säkerhet kunna verifiera, vilket vi lärt när vi läste om epistemologi, och därför får vi acceptera olika ”lösa” argument i denna livliga debatt.
    Om religion inte hade varit djupt inrotat i vår historia hade troligen, med vårt moderna källkritiska synsätt, de stora religionernas etablering idag inte haft en chans att få fotfäste. En galen man som hävdar att han är gudsson och ger bort lite bröd, sådana finns det säkert gott om idag. Religion spelar dock en liten roll i frågan huruvida gud existerar eller inte, de är bara nischade synsätt på vad/vem gud är.

    Klassiska frågeställningar:
    1.) ”Om gud finns varför finns det ondska i världen?”
    2.) ”Om gud inte finns/funnits hur kan det ens existera någonting?”

    Svar på fråga ett: Vem har sagt att gud skulle vara något gott? Personligen tror jag att ”gudskraften” bygger helt på slumpmässiga förelser, inom ramarna för ett par naturlagar som även de skapades helt slumpmässigt. Det kan även föreligga än mer komplicerade svar på denna högst intressanta fråga. Det skulle ju exempelvis vara möjligt, förutsatt att gud är/var god, att jag är den enda som verkligen lever i den här dimensionen av denna värld och för att jag ska kunna vara så lycklig som möjligt måste andra tillsynes må dåligt.

    Svar på fråga två: Vissa forskare menar att det finns lika mycket negativ energi som positiv och att det inte finns någonting. Det svaret är lika diffust som alla andra svar, men jag tyckte det var värt att notera av den enkla anledningen att jag aldrig hört det för.

    Nu när jag filosoferar lite över gud kom jag att tänka på att gud inte borde finnas, antaget att gud ”var” omnipotent. Han skulle på bokstavligen inte någon tid alls kunna förbereda hur världens öde ska gå till genom att ändra/skapa rätt saker! Med andra ord gör hans omnipotens honom onödig.
    Om gud dock har begränsningar så finns han!

  17. Under min uppväxt har jag alltid sett på gud som en person som sitter uppe på ett moln, tar hand om alla som dör och bestämmer när det ska regna och när det ska vara sol. Efter en tid, ungefär när jag var i 10 års åldern, började jag tvivla på denna ”gubbes existens”. Anledningen till detta var alla dessa hemskt mjäkiga, onaturliga och väldigt fjäskiga historier om Jesus i bibeln då han mättade 200 människor på 2 fiskar och ett bröd, när han gick över vattnet och när han dog men sedan återuppstod. Och som 10-åring drog jag den enkla slutsatsen att eftersom Jesus var Guds son och Jesus garanterat var en bluffmakare så fanns antagligen inte gud heller. Gud var säkerligen något som någon tokig människa för 1000 år sedan kommit på bara för att förklara saker och ting. ”Fylla i luckor” – som det omnämns i texten – Det vetenskapliga beviset för guds existens.

    När jag några år senare började titta på triologin Lord of the Rings(vilken jag fascinerades något enormt av) började jag återigen tro på att det faktiskt måste finnas en högre makt som skapat oss alla. Denna högre makt har säkerligen också skapat andra ”världar”, kanske Middleearth där det faktisk lever alver, hobbits och trollkarlar. Jag började innerligt fundera på vad denna makt kunde vara för något. Det var definitivt inte någon gubbe på något moln som tog hand om döingar – den teorin hade jag förkastat som 10-åring. Under denna period spelade jag även ett mycket populärt TV-spel ”Zelda – occarina of time” där de har en skapelseberättelse i början. Där berättar man att jorden skapades utav tre gudar som var och en hade makt över ett element i världen – vatten, skog och sten. Detta såg jag som något mycket rimligare än gubben på molnet, detta hade ju faktiskt anknytning till det verkliga livet. Vatten, skog och sten är faktiskt något man kan ta på och definiera. Dock funderade jag länge och väl på att det bara fanns tre saker gudarna styrde över. Jag uppfattar andra element i världen – eld, luft och sedan det som ingen ännu lyckats förklara men det som brukar gå under ”det sjätte sinnet”. Jag skulle förenkla det till: vårt, naturen, djuren och människornas, undermedvetna. Alltså bestämde jag mig som 15-åring att världen måste ha skapats utav de fem elementen; vatten, vind, eld, skog och det undermedvetna. Varje element styrdes utav en kraft.

    När jag satt och diskuterade detta med min mor frågade hon mig: Men Mollie, vad är dessa krafter som styr elementen för något?
    Mitt svar var självklart: De är olika gudar!
    – Men vad skapade dessa gudar? frågade hon.
    – Det undermedvetna, det femte elementet!
    – Så det femte elementet är skaparguden av de andra gudarna?
    – Ja, för det elementet är fullkomligt. Det vet allt om de andra elementen, de styr lagarna för de andra elementen.

    Efter att ha läst dessa två texter är jag om än mer övertygad om att min uppfattning utav det stora hela är sant. Vi har allt vi kan se och ta på omkring oss. Vi har bevisat lagar på varför ett äpple alltid faller till marken och varför ett år har 365 dagar. Vi har lyckats skicka en man till månen och klona ett får men ännu har vi inte lyckats fastställa vad som gör att djur flyr från tsunamis innan de ens inträffat, varför vi kan helt plötsligt får en ”uppenbarelse” över hur man löser ett problem som vi förut sett som omöjligt och varför vissa påstår sig kommunicera med andar från en annan värld. Svaret på detta brukar vi kalla för instinkt eller det undermedvetna. I texten – Det vetenskapliga beviset för guds existens – pratar man om att big bang är noga planerad eller tyder på en tillfällighet. Var det än är så måste det undermedvetna haft något med detta att göra. Antingen planerade det undermedvetna, eller det femte elementet(vad man än föredrar att kalla det), big bang och våran värld in i minsta detalj(vilket kan vara högst troligt då det är allvetande och har fullkomlig kunskap) eller så lekte det bara med sin kunskap och ”vipps” så skapade universum. Det allvetande, fullkomliga och undermedvetna elementet är hur som det som skapade oss. Jag tänker mig det som en rosa dimma, men det kanske bara är jag?

  18. Kära Gud-stav Hawk!
    måste först och främst beröma din text, jag håller med dig i dina resonmang. Speciellt delen där du säger att man kan varken bevisa eller motbevisa att det finns en gud. Jag håller dessutom med dina svar till de ”klassiska frågeställningarna”. Vem vet, onskan kanske enbart är byggt av vårat ”evil genius” och fungerar som någon form utav tröst eller utbildning, då vi förmodligen finner någon slags kunskap i ondska men också tror jag att det är en enorm tröst att veta att alla människor känner smärta från tid till tid.
    Efter att ha läst Roland Poirier Martinsons text ”Det vetenskapliga beviset för guds existens” så fick det mig att fundera. Det finns kunskapshål inom vetenskap, händelser och fenomen som ingen kan förklara. Dessa hål leder självklart till skapande av teorier och eftersom det än så länge inte finns några ”accepterade” teorier så kan man inte förneka något än så länge. Det öppnar för resonomang likt de Roland för, självklart så kan han ha rätt i att Gud kan ha varit arkitekten bakom dessa, men då kommer vi återigen in på Gud-stavs resonmang om att det inte går att motbevisa men heller inte att bevisa. Själv tror jag att det som Roland använder som motargument kan stämma, att under den tiden som Johannes Kepler fanns så var antalet kunskaps hål många fler och att många av dessa nu är besvarade vilket i princip borde betyda att dagens hål kan täppas igen. Men återigen så är allt detta väldigt diffust, jag menar kan man verkligen bygga dessa förhoppningar bara för att det en liknande utveckling skett?

  19. En svårdiskuterad fråga, där vi inte kan hitta ett rätt eller fel svar. Både det ontologiska samt det kosmologiska gudbeviset menar på precis som RPM: att gud existerar. Men hur definerar vi Gud? Gud och religon är inte samma sak enligt RPM. Bara för att man inte tror på allt i en religion betyder inte att gud inte existerar. Dock menar han att vetenskapen är gudsbeviset. Frågor om livets uppkomst och orsak är väldigt spännande, och har givit upphov till oändliga mängder av spekulationer, men vetenskapen har de
    senaste 150 åren visat att det inte behövs någon orsak till livets uppkomst, och det är här någonstans som RPM tappar tråden. (1) Vetenskapen förklarar inte orsaken bakom varför saker fungerar som de gör, den förklarar hur saker fungerar. (2) Det finns ingenting som säger att det finns en orsak bakom
    livets eller universums uppkomst. Behöver allt ha en orsak? Även om det går att bevisa att varenda tanke åtföljs av olika materiella processer (eller tvärtom) förklaras inte att det FINNS där. Medvetandet pekar på en dimension bortom det materiella – som aldrig kan få en uttömmande förklaring utifrån det materiella. Det finns många psykologiska förklaringar till varför en människa skulle önska att det fanns en bakomliggande orsak till allting. Men det finns inte svar för allt. Vi kan inte fylla alla kunskapshålen! Varför är människor så ivriga att tillägna allt liv på den här planeten någon gud? Varför ska vi förklara allt vi inte förstår med något ännu mer oförståeligt? Då återkommer vi till det jag nämnde innan. Vi söker stöd & tröst. Personligen tror jag på något, det gör vi alla, men om detta definerar gud eller inte kan jag inte bevisa. Människor söker svar till allt och känslan av okunnighet skapar en osäker känsla inom oss. Om gud finns skulle han inte säkra oss om att han var sanning? Allt handlar om vad gud innebär för varje individ. Gud kan finnas inom oss, det kan simpelt vara en känsla för vissa och för andra någon/något som avgör stora livsbeslut åt oss. Frågan om gudsbeviset blir en kamp mellan religion, filosofi och vetenskap.

  20. Det ligger i människans natur att vilja veta hur världen egentligen skapades och vart vi människor egentligen kommer ifrån. Demarkationsproblemet handlar om vart man kan dra gränsen till vetenskap, tex gränsen mellan vetenskap och religion. All vetenskap övergår till filosofi när man kommer tillräckligt nära deras ”yttre gräns”. Hur kan vi veta vad som bäst svarar på frågan om Gud finns? Vetenskap eller religion? Många människor har en tro som grundar sig i föreställningar om en gud, gudar, andar eller övernaturliga fenomen. Religion är en stor del av dagens samhällen och många av våra värderingar idag grundar sig i religioner som är 2000 år gamla. Majoriteten av jordens befolkning tror på någonting, bara religionen Islam har omkring 1,5 miljarder utövare. Att förneka Guds existens påverkar många människor radikalt och ifrågasätter hela deras verklighet. Vetenskapen utvecklas hela tiden och vårt samhälle slits mer och mer från religioner. Länder så som till exempel Sverige och Turkiet är sekulariserade vilket innebär att staten inte baserar sina lagar på religion och är neutrala i trosfrågor. De stora frågorna filosofen Descartes ställde; Vilken kunskap kan ses som mest tillförlitlig? Vilka sanningar kan man låta ligga grund till all vetenskap? Den deduktiva metoden, dvs att härleda kunskap mha logiska slutsatser, hade en stor svaghet menade Descartes, att om en grundtanke är fel raseras hela slut resonemanget. Humes menade att en orsaksrelation inte kan observeras utan att det egentligen är små händelser i sig. Det här gör att man endast kan betrakta vetenskap som att det är på ett visst sätt med största sannolikhet. Om Gud finns eller inte är en fråga utan ett konkret svar. Det finns många för och mot argument och i slut ändan handlar det bara om vad man själv vill tro på. Sedan får man också reda ut Gudsbegreppet, vad är egentligen Gud? Descartes menade att man kunde tvivla på allt. Kanske styrs världen av en ”Deus Deceptor”!

  21. Eftersom gud inte kan bevisas kommer det vara svårt och näst intill omöjligt att säga att något är rätt eller fel, vi kommer antagligen inte att få fram något konkret svar, därför lämnas detta till individen. Många tror på gud som en gubbe på moln tills dom är 10-15 år då dom ändrar uppfattning och har svårt att förstå varför det finns ondska och andra eländigheter i världen. Om nu gud skulle vara en ”gubbe på moln” skulle väl han inte skapa ondska, och skulle väl som vilken annan vilja att världen bestod utav krig och orättvisor. Alltså kanske inte gud är en gubbe på moln.

    Eller så är gud en gubbe på moln som faktiskt skapade jorden, universum och världen, men att komma ihåg är att människan är skapad med egen vilja, alltså är det vi som står för våra handlingar och bestämmer oss för att begå brott, kriga mot varandra osv. Detta lämnar förstås orättvisor så som svält och sjukdomar obesvarad. Jag påstår inte att gud är en gubbe på moln, men jag påstår att detta skulle kunna vara en variant.

    Nästa fråga som inleds av detta är då är det samma ”gud” som skapade världen och som idag ”styr” den, eller är det här olika ”krafter”? Om en gud skapade världen, och skapade den utan orättvisor och dylikt, och denna kraft sedan dog ut (på något sätt) skulle ju en annan sorts gud eller kraft kunna styra världen idag, dessa två gudar kanske var osams?

    Detta är bara tankar och teorier, många skulle nog se dem som ganska orimliga. Men att hitta ett svar på en fråga som det (hitills) aldrig hittats ett konkret bevis på skapar mer frågor än svar. En blandning av kultur, uppfostran, tro och livserfarenheter kommer skapa individens uppfattning av ”gud”.

  22. Gud…Gud är så mycket för många men samtidigt så lite för vissa. Jag tror helt enkelt att definitionen av vad som är Gud idag skiljer sig oerhört mycket från person till person. Somliga tror att Gud är en inre kraft, en tro som får livet att bli meningsfullt medan andra tror att Gud är en person som kan uppstå och helt enkelt är en gudomlig person. Jag tror inte riktigt på att någon av de olika teorierna som finns är rätt, jag tror inte heller att Roland Martinssons teori om att det är en 1/3 chans att Gud finns. Min egna teori är snarare att Gud inte går att bestämma. Jag tror att Gud är något vi människor har skapat för att känna en säkerhet om att det finns en GOD övre makt som vakar över oss istället för en ond som styr över oss. Med andra ord menar jag att Gud lite sätter filosofin i skuggan. Vi vill hellre se den sanningen om att det finns en god Gud än alternativet, som borde vara lika sannolikt, att det finns en ond Gud. Trots Decartes Gudsbevis etc. så tycker jag inte riktigt att det håller. Hur kan vi säga att vi inte lever i ovisshet (Gudsbeviset) bara för att vi har lärt oss hur man spekulerar? Enligt mig är det egenligen med största sannolikhet så att vi lever i ovisshet för annars hade vi ju redan vetat allt och då hade vi inte ställt oss de filosofiska frågor vi gör idag. Vilket som bör sannolikheten att en ond Gud finns vara lika stor som att en god Gud finns. Jag skulle nog säga att det gudbevis jag förespråkar mest är det kosmologiska gudsbeviset, allting händer av en orsak. Det känns sannolikt för mig att saker inte bara inträffar utan anledning utan att faktiskt allt vi gör kommer påverka framtiden på ett eller annat sätt, som en ”butterfly effect”. Det enda som får mig att känna lite oro över det gudsbeviset är att om allt skedde för en orsak borde det finnas någon som påverkar oss, en övermänniska, och därmed borde den överdådiga Guden vara ond. Det är bara att kolla på alla krig, all fattigdom, allt missnöje som finns i världen för att förstå det. Givetvis är även det en fråga om man vill ha glaset halvfullt eller halvtomt men i stort sett skulle jag säga att det idag finns mer missnöje än glädje i välden.

    Sannolikheten att något styr oss eller påverkar det vi gör tror jag är stor då allt måste ha en mening men jag är inte övertygad om att det är en så kallad Gud som påverkar det.

    Nu har jag sagt mitt, tack för mig.

  23. Att bevisa Guds existens är som att spå framtiden om 20år, allt kan vara möjligt, det går inte. Istället för att ens hoppa in i den filosofiska debatten kring Guds existen ifrågasätter jag vilka som från en början började tro på en Gud. För skulle religionen inte finnas skulle vi idag inte diskutera om det finns eller inte finns en gud.

    Varför skapas då religioner, är det VERKLIGEN för att någon tror på Gud? Enligt mig; nej. Religion är påhittad av människor och främst har den utformat och skapats för att kunna styra och ställa. Det var religioner som höll människor samman, så mycket att man till och med slogs mot andra religioner för man trodde på sin så mycket. Verkar det inte väldigt logiskt då att man skapar ett tankesätt och tro (religion) för att kunna ena folk och låta de höga prästerna och biskoparna bestämma?

    Religion är som politik, det handlar inte vad man tror på eller det man tycker är bäst, utan de som är högt uppsatta i antingen tex kristendomen eller politiken gör det generellt för makt.

    Religionen har gjort det möjligt för vissa att skapa sig en makt de inte kunnat tänka sig innan. Eftersom att man då kan generellt säga att religion är skapat av syftet makt blir även Gud diskuterbar. Då han är påhittad som en del av sättet att få makt. Människorna de vill få makt över måste tro på något större och bättre än de själva, därav hittade man på ”Gud”.

    För att lika detta med matte och göra det förstålig kan vi säga att religion är f(x), efter som att gud är beroende av religion är gud beroende av f(x), därav blir Gud g(f(x)). Då kan vi förstå att om vi ifrågasätter f(x) alltså religion och dess trolighet och syfte, och nästan bevis att den är felaktig blir då Guds existens ännu mindre sannorlik. (om f(x) = 2, och sen använt den informationen i g(f(x)), alltså g(2). Är det då så att f(x)=2 inte stämmer, stämmer inte heller g(f(x)=g(2).

    Kommentera gärna då det är enklare att svara på kritik om idéen än att försöka beskriva den via flytande text!

    Hälsningar, Rekryten.

  24. Mina första minnen angående gud är då jag lärde mig av mina föräldrar sedan tidig ålder att be godnatt bön innan jag somnade, än idag kan jag bönen utantill. Att sedan gå till kyrkan på julafton har i min familj alltid vart en tradition, jag tror att vi mer går dit för att det är fin musik och mysig julstämning, men ändå. Min familj är inte speciellt religiös, utan jag tror att dessa två religiösa saker jag har fått lära mig och uppleva kommer från att min mamma och pappa lärt sig av sina föräldrar, som de sedan velat föra vidare till mig och min lillebror.

    Som liten var min bild av gud väldigt tydlig, det var en man som levde över molnen och var sur när det blixtrade, vattnade när det regnade och var glad när det var sol. I några år godkände jag den förklaringen, det var gud för mig. Om jag idag utvecklar det och ställer mig frågan, vem har annars skapat jorden om inte gud? Då får jag fundera. I skolan och på konfirmationen har man alltid fått lära sig att det var gud som skapade världen, det har repeterats och repeterats, så nu, när jag sitter här och ska uttrycka mig om vem som har skapat jorden då har jag inget bättre svar än just; GUD!
    Jag kan inte tänka mig att någon annan än gud har skapat jorden, men ändå tror jag inte till hundra procent på att gud finns. Har jag kanske bara för lite kunskap om vem som skapade jorden eller har jag fått höra för få teorier? Tills jag utvecklat detta så är skaparen till jorden och världen för mig, just, GUD.

    Jag kommer ofta på mig själv att önska till gud när jag verkligen vill att en önskan ska slå in eller när jag sitter i knipa och vill ta mig ur. De gånger då situationen löst sig, har jag vart tacksam, tackat honom och lagt en tanke på att gud faktiskt kanske finns. De resterande gånger då jag inte fått min önskan igenom har jag totalt vänt åsikt om gud och då plötsligt finns han inte. Min reflektion av mig själv och min tro angående gud har alltid vart att jag egentligen inte vet vad jag tror på, jag kan varken säga att gud finns eller inte. Men när jag nu tänker efter, tror jag mer på att gud finns än vad jag tror på att han inte finns.

  25. Finns gud? Det måste vara dem mest diskuterade och funderande frågan som finns. Frågan går inte att besvara med ja eller nej rent vetenskapligt för det finns inga bevis. Det är därför upp till var och en av oss att skapa vår egen uppfattning och bestämma vad vi tycker. Som Roland Poirier Martinsson menar i sin text ”Det vetenskapliga beviset för guds existens” är religion och gud inte samma sak. Man kan leva efter en religion och följa den men för det måste man inte tro på deras gud. Det viktigt är att vi själva hittar något vi tror på, vår inre tro – som inte behöver vara en gud men något som vi kan vända oss till. Jag tror att många med mig, som inte är speciellt troende, ändå sagt ”käre gode gud hjälp mig med det här …. så lovar jag att”. Jag tror att vetskapen och tron på något hjälper oss att hitta ett lugn. Det blir då helt irrelevant med vetenskap eller bevis – om gud finns eller inte. Tror vi på en gud – en intre makt – någon där uppe spelar ingen roll så länge det för något positivt med sig för oss själva.

    Tron på något påverkar också hur vi tror och bestämmer oss för att uppfatta saker vi inte kan få beskrivet för oss med fakta och bevis. Vi förhåller oss olika till det oförklarliga. Vi influeras av vår omgivning, våra intryck och våra sinne. Av det skapar vi sedan en uppfattning som förklarar det vill behöver förklara. Alla har därför olika åsikter kring vad som styrs av gud och vad vi själva har kontroll över. Vem styr naturen? Vem har skapat onska – och varför? Är vårt öde förbestämt? Svaren på de här frågorna måste vi hitta själva. Genom att läsa andras tankar och idéer och bearbeta dem.

    Tanken om tron på något – som varierar för varje individ – skapar en större samhörighet och gemenskap hos människor. Vi skulle på så sätt komma ifrån uppdelningarna genom religionerna. Religionerna tror på gud – olika gud – men de tror på gud. Vad som är intressant är varför man kan trycka ner andra religioner? Om man är starkt troende bör man förstå och ha respekt för andras tro. Det positiva inflyttandet religionen har bör förbjuda för tryck. Eftersom det handlar om en tolkningsfråga – kring religion – kommer vi åter till att vi själva skapar en tro på något.

    Jag tror inte på gud- den guden som skulle sitta uppe i himlen och styra allt och alla – för då skulle världen inte se ut som den gör idag och händelser skulle inte ske. Jag tror dock på något – att det finns något som har en påverkan – som jag kan vända mig, som ser efter mig. Det här är min bild och det finns lika många varianter som det finns människor på jorden.

  26. I artikeln ”Här är det vetenskapliga beviset för Guds existens” ifrågasätts ateism med hur otroligt osannolikt det är att ett universum faktiskt kan skapas.

    Roland Poirier Martinsson gör en liknelse med sannolikheten mellan att samma person skulle vinna på triss, bingo lotto och keno och sannolikheten att ett perfekt universum som vårat skapats. Han menar att om någon skulle vinna på alla dessa lotterier är det stor chans att någon ”micklat” med lottdragningen, det är därför stor chans att någon ”micklat” med den precisa kemi, biologi och fysik som krävs för att skapa ett beboligt universum.

    Men om jag köper ett väldigt stort antal lotter, då betyder väl det att jag har en högre chans att vinna? Om jag köpte alla lotter på alla lotterier (vilket teoretiskt är möjligt) då vore det till och med omöjligt att jag inte vinner.

    Om vi då ur ett lite sci-fi perspektiv tänker oss att det finns oändligt många olika dimensioner av vårat universum, är det inte då en väldigt hög chans att ett universum skapas? I andra dimensioner där det finns samma ”ingenting” som innan vårat universum föddes kanske explosionen blir felaktig och det precisa universum som krävs för livets existens misslyckas men eftersom det finns oändligt många dimensioner så måste skapelsen ju skapelsen lyckas i någon dimension. typ våran dimension…

    Roland Poirier Martinssons argument kan därför bara stämma om det är så att vårat universum är det enda som överhuvudtaget existerar. En slutsats som ännu inte kunnat bevisas eller motbevisas. Det behövs ingen ”superintelligens” eller ”skapare” om antalet försök är tillräckligt stort, precis som det inte är någon risk att jag har micklat med lottdragningen om jag köpt alla lotterna.

    ”Allting är relativt”

  27. Jag anser att man inte behöver finna bevis för att någonting ska finnas. Man måste våga tro på saker man vill tro på. Så även om det inte finns starka bevis för att gud finns så betyder de inte att de inte existerar, och därmed bör alla respektera folks tro. Om man till exempel jämför denna diskussion med tomtens existens så låter en del föräldrar säga till sina barn att tomten inte finns för att de inte vill att de ska bli besvikna när det inser sanningen. Men jag anser att man måste våga tro på något som gör en glad även om det inte finns bevis. Ingen har rätt att säga vad du ska tro på, man skapar sin egen uppfattning. Man måste respektera andras tro. Nu är vi många medvetna om att tomten inte existerar i den fysikaliska världen, men vad är då värst? En lögn som ger ett leende eller en sanning som ger en tår? Så viktig som tomten är för barn så viktig eller viktigare är gud för många andra människor i världen. Känslan av att ha gud in till sig kan ge trygghet.

    De som finns i drömvärlden kan vara en bättre värld än den vi har skapat. En del människor som lever ensamt lever kanske endast i drömvärlden kring litteratur och film eller vänder sig kanske bara till gud. På dollar sedeln så står det: ¨ In god we trust¨ Det beror på att befolkningen i USA är mycket troende trots brist på bevis.

    Jag är inte speciellt troende men vänder mig gärna till gud ibland när det känns jobbigt även om jag inte är helt säker på dess existens. Hela min familj är inte speciellt troende men trots det så har alla barn döpts i kyrkan, vi har blivit konfirmerade och mina föräldrar har gift sig i kyrkan med tanke på att det känns bra. Ett argument emot gud kan vara att han sällan svarar på böner och låter så mycket hemskheter existera i världen. Som barn trodde jag att gud skapade alla fina stunder för oss och allt bra, men när jag mådde dåligt så innebar det att gud inte hann runt till alla människor. Nu vet jag inte riktigt vad jag tror längre, men på något sätt känns det skönt att tro på någon sorts övermakt och att ha denna vid sin sida. Många säger att tro är att se, men jag tror sanningen är att världen är uppbyggd av mycket man inte kan se. Man kan inte bevisa sina egna känslor när man känner närhet till gud. Gud ger säkerligen ett slags hopp, ett hopp om hjälp till många människor. Jag tror på att det finns en övermakt, men är inte säker på om det är i form av en gud, men däremot tror jag inte att denna övermakt har så pass mycket makt som många andra mer religiösa.

    Tidigare i historien så trodde många på gud eftersom att gud svarade på många av de frågor om världen som aldrig blivit besvarade. De frågor som gud besvarat har nu blivit bevisat på en mer vetenskaplig metod, vilket gör att tron på gud kan blivit svagare bland människor och därmed kan religionen fått mindre makt bland vissa. Jag tror inte att gud skapade jorden på 7 dagar utan då tror jag mer på den naturvetenskapliga metoden om hur världen kom till.

    Många människor kan tycka att det är mycket orimligt att tro på gud då det finns så mycket andra mer vetenskapliga bevis nu, men anledningen kan vara för att man känner sig trygg och är uppväxt med att tro på gud. Det är många som inte vågar bryta sig ur mönstret från olika religioner då de är uppväxta med en viss religion och har svårt att bryta sig ur. De kan kräva att de mister sin familj. Därför är det många som är fasta vid sin tro trots att guds existens verkar mindre rimlig än vetenskapen. Men som sagt sättet människorna lever på är kanske det enda alternativ de vill leva på för att de trivs med den tron och livsstilen. Bevisen för dess tro är därför inte så väsentlig. Nu återgår vi till det som jag tidigare nämnde, om man mår bra över att ha en viss tro och leva på ett visst sätt så har man all rätt till att göra det trots bristen på bevis. Men frågan är om de lever i den tro de vill eftersom att de faktiskt växt upp med detta och kanske aldrig upplevt någon annan tro. De får kanske inte gå i skolan och uppleva det vetenskapliga perspektivet av det hela.

  28. Tror jag på gud? Finns det ens en gud? Alla gånger man tänkt på den frågan, när man var liten och bad till gud att tandfen skulle komma eller när man gick på konfirmationsläger och skulle tänka över om man trodde på gud eller inte.
    Det finns inget rätt svar på den här frågan, alla har olika uppfattningar om gud finns eller inte och i vilken omfattning. Vissa är extremt troende, vissa är ateister, vissa tror att Gud är en gubbe uppe bland molnen och vissa tror bara att det finns något som är mäktigare än oss själva.
    I texten ”Det vetenskapliga beviset för guds existens” av Roland Poirier Martinsson, beskriver Roland att religion och gud är inte samma sak. Man kan leva efter en religion, exempelvis kristendomen och då följa den och dess ”ritualer” men det behöver inte betyda att man måste tro på deras gud. Det handlar mer om att vi måste hitta något eget som vi tror på, vår inre tro. Det behöver inte vara en religös gud utan kan vara något helt annat som man kan vända sig till.

    Jag är själv konfirmerad inom kristendomen och när man skulle säga ja eller nej på konfirmationsdagen skulle vi hålla ett tal om det. I mitt tal pratade jag om att jag tror gud mer är som en ande som finns i oss alla och överallt omkring oss. Det är inte en gubbe uppe bland molnen utan denna gud är något vi föreställer oss själva. Det kan kännas bra att ”be till gud” eller liknande men i mitt fall och jag tror även i många andras fall så vänder man sig till sitt inre om hjälp. Att man har denna inre gud är det viktigaste och då måste det inte finnas bevis för att gud existerar eller inte, bara man själv tror på något.

    Jag är en av dem personerna som tror på ödet, att allt händer av en anledning. Det är mitt motto i livet ”Everything happens for a reason”. Det hjälper en att känna att det alltid kan komma något bra ur det dåliga. Då händer det ibland att jag tänker och undrar om det då är min inre gud som vet min framtid och ser till att det bästa för mig händer. Är hela mitt liv redan förutbestämt eller kan jag på något sätt påverka det? Det är mer sådana frågor jag reflekterar kring istället för frågor om gud finns eller inte. Eftersom jag tror på något inre som kanske påverkar ens liv, tycker jag frågorna om mitt egna liv är mer relevanta för mig än om det finns en världsgud eller inte, för det är aldrig något jag kommer få svar på.

  29. Det finns inga bevis för att Gud existera men det finns inte heller några bevis för att Gud inte existerar. För att föra en diskussion röraned Gudsexistens måstan man först och främst devinera bevis och Gud, då detta är något vi alla ser olika på. Bevis är något vi aldrig med 100% säkerhet kunna verifiera, något vi läst om i epistemologi.

    Jag har enda som jag var liten valt att vända mig till Gud när något varit jobbigt ihopp om att han skulle hjälpa just mig. Jag avslutade varje bön med ”jag vet att jag inte trott på dig innan men om du hjälper mig nu, lovar jag att för alltid göra det”. Vi den här tid punkten i mitt liv såg jag också på Gud, om han skulle existera som en man som möjligtvis satt uppe på ett moln och kollade ner på oss. Eftert det övergick min tro i att det var en man, en som alla andra här nere på jorde med över naturliga krafter. Jag konfimerade mig men mest för att få presenter. Under konfirmations lägret insåg jag vad Gud egentligen var för mig. Gud är något, en känlsa, en medvetenhet, som vi hittar innom oss under svåra tider för att finna stöd. Den finns en historia där en man som dött sitter och kollar ner på sitt liv, Hans liv är som en tidslinje i sanden, genom hela livet har han två fotsteg brevid sig, något som ska symbolisera Gud. Men under hans svåraste stunder i livet var det vara två fotsteg i sanden. Han frågade då Gud varför han lämnat honom när han hade det som svårast, Gud valde då att svara ”det var då jag bar dig”.

    Ett första argument för att Gud finnas är kosmologiska argument. Varje händelse måste ha en anledning. Detta universum och allt i det är ett resultat. Men att finna svaret på fårgan; Hur kunde något skapas från ingeting? Vad kom Big Bang ifrån? Hur kunde det helt plötsligt komma att existera något när ingeting fanns? Artikelns säger att om man nekar Gud nekar man även vetenskapen. För att trots att forskare lyckas finna svar på en hel del, finns det ändå en heldel svar som endast kan förklaras med att det finns någon högre makt som skapat allt från början. I sista hand måste det ha funnits något som inte är ett resultat av någon tidigare händels som gjort att allt annat kommit till. Det ”något” skulle vara Gud. Ett annat argument är tidigare känt som moraliska argument. Alla kulturer genom historien har haft någon form av lagar. Alla har en inbyggd känsla för vad som är rätt och fel. Mord, stöld, och omoral är fel i nästan hela världen. Var skulle denna känsla för rätt och fel komma ifrån om det inte vore för Gud? (innan lagarna skapades, var kom instinkten till lagarna i från)

    Argumentet: ”Om Gud verkligen, varför finns det då ondska?”

    Argumentet är högst relevant men eftersom att vi inte har några bevis på Guds existens har vi inte heller några bevis för att han skulle vara just god. Något som många väljer att luta sig tillbaka på; Det här är Guds vilja, Gud kommer att rädda oss, osv. Människor har genom tiderna valt att vända luta isg tillbaka på att Gud skulle existera ihop om att få svar på de ovetande samt hitta en gemenskap med människor runt om kring, något som religion verkligen gör.

    Men eftersom att det inte finns några konkreta handlingar som påvisar Gud mer än känslor och instinkter samt den stora frågan hur världen uppkom. Finns Gud för mig men i en viss utsträckning. Gud lever i oss själva. Gud kan både vara det goda i oss men också det onda. Något som skulle kunna förklara argumentet här över.

  30. Måste bara tillägga något om guds existens i fråga om vad Stephen Hawking säger.
    Jag vill även säga att jag förstår han fullt ut, exakt vad han menar. Sedan att säga att jag håller med honom kan jag inte riktigt påstå.

    Stephen Hawking har faktiskt en sak att erkänna när det gäller Gud, något han själv inte talar om särskilt ofta.

    Om vi tittar på jordens kurva runt solen, hade denna varit det minsta förändrad så hade vi inte kunnat levt. Vår existens hade aldrig kommit på tal. Han menar även på att denna solen är en av de få som tillåter detta. Detta, kombinerat med flera miljarder händelser i hans teori om hur allt kom till och är, är antingen ett enormt sammanträffande. Eller ett verk gjort av någon ovanstående. Oddsen att detta skulle hända, är något han själv säger är så pass lågt att utav alla universum han menar på finns, är det endast detta som liv lyckats tillkomma. I boken ”The Grand Design”, säger han att antingen är allt detta ett enormt sammanträffande, eller ett verk av exempelvis Gud.

    Så nej, han är inte fullt ut förnekande mot religion.

    (Ska däremot läsa diskussionen senare, ville bara klämma in de där medans jag hade det i huvudet) Also, jättebra blogg, läser den till och från, blir alltid imponerad =)

  31. Hej Jonathan. Kul att du gillar bloggen! Intressant perspektiv som du tar upp hos Hawking. Att jordens bana kring solen råkar ligga i den beboeliga zonen – http://en.wikipedia.org/wiki/Habitable_zone – är väl ett ypperligt exempel på den antropiska principen.

    Uttryck av allmän förundran från intelligenta varelser över det fantastiskt osannolika i deras existens förekommer helt enkelt oftare på planeter som råkar befinna sig i den beboeliga zonen.

  32. Kollade precis igenom din blogg efter jag fick upp den då jag skulle få fram namnet på Julien Offray de La Mettrie då jag satt och skrev om hur dagens utveckling pekar mer och mer mot en bekräftelse av hans teori samt hur en teknologisk och biomedicinsk utveckling kan ge utökade möjligheter att nå det som Nietzsche diskuterade i Uebermench, den ultimata människan. Kom då också att tänka på den där skoluppgiften vi hade fått av dig ett tag sedan. Bättre sent än aldrig som man brukar säga…

    Jag måste nog säga att själva debatten i sig påminner mig om en bild jag såg förra veckan (http://a5.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-ash4/405977_10150440711082274_672192273_9173867_1317589163_n.jpg).
    Det jag dock skulle vilja tillfoga till bilden är den agnostiska hållningen, och det är nog den som verkar vara den enda hållbara när man iakttar debatten och lyssnar till alla olika vinklar och argument. Den agnostiska hållning verkar framförallt rimlig om man helt enkelt yrkar på en metodologisk grund, vi kan inte idag helt enkelt inte empiriskt bevisa guds existens, och likaså kan man inte empiriskt bevisa någontings icke-existens, för hur skulle man kunna iaktta något sådant? Man kan endast dra slutsatsen att det inte borde existera. Denna slutsats i sig då är dock litet av pudelns kärna. Bara för att dra ett par exempel: hur kan vi idag säga att det finns flera dimensioner eller inte, hur kan vi säga entydigt att det finns eller inte finns ett hyperuniversum eller hur kan vi helt enkelt säga att jag har litet ludd bakom örat om vi ändå inte har något sätt att undersöka saken. Visst nu kan vi just i det senare fallet avgöra hur troligt det är att jag har ludd bakom örat men det i sig är inget bevis och trolighetsgraden går ju absolut inte att bedömas om vi talar om någonting bortom både tid och rum, vår egen fattningsförmåga. Det ligger ändå någonting i den filosofiska idealismen även om den kan tyckas vara relativt begränsad, det kan tex finnas ting runt omkring oss bara att vi inte är medvetna av dem. Idealismen påvisar i alla fall vad som är bevisligt och inte.

    Egentligen är gudsdebatten näst intill fullständigt onödig. Visst den kan vara bra psykologisk för att prata av sig, eller till exempel för att precisera sina resonemang (även om vissa filosofer har en tendens att göra det in absurdum). Detta finns det dock andra, säkert bättre, sätt att hantera. Det enda som faktiskt skulle kunna vara lönt med debatten vore att a) ett sätt att ända förtryck och liknande i religioners namn eller b) om gud faktiskt existerade och vore faktiskt ganska ond, eller i alla fall känslomässigt neutral, och skulle straffa alla som inte varit troende i det då efterlivet. Om du kommer på någon annan anledning säg den då gärna, men dessa verkar i alla fall vara de närmast sanning för tillfället. Om det då skulle finnas minsta risk för att b) skulle vara sann borde ju alla människor om inte annat sträva efter att vara så troende som möjligt i ren fruktan för vad som komma kan (inte nödvändigtvis skall). Detta skulle dock vara ytterst opraktiskt och med tanke på att det då skulle finnas lika stor chans att det skulle till exempel kunna finnas flera gudar, eller kanske en gud eller flera som vill bli tillbedda på ett särskilt sätt, skulle det ändå inte vara lönt. Vi kan omöjligt veta om denna tillbedjan eller ens tro skulle ha vår önskade effekt.

    Vissa skulle dock kanske säga att tro inte handlar om att nå en önskad effekt utan snarare ett själsligt (eller mentalt) tillstånd, och visst, det kanske stämmer, men det betyder inte att man nödvändigtvis måste tro på en gud, man skulle lika gärna kunna meditera och försöka förlika sig med en icke-existens (både guds och sin egen mycket möjligt kommande). Allt som allt borde man då snarare försöka hålla sig likgiltig, eller vad som än passar en bäst, eftersom tron åt vilket håll som helst ändå kan slå bakut, eller snarare bara ut, vi vet ju inte vilket håll det kommer dra åt. Det är ungefär som att med ögonbindel sätta sig ner på en pall utan att veta a) var den har sin pinne eller b) om den ens existerar. Det enda som egentligen kvarstår är det för oss fattningsbara, vad vi vill göra med våra liv och vår värld, om det som kommer vid vårt medvetandes slut kan vi varken säga bu eller bä. Vi kan ha en materialistisk, monistisk hållning rörande kropp och själ, (eller vad vi nu vill ha). Vi kan göra alla våra experiment, men vi kan egentligen inte veta om det nu faktiskt skulle finnas en allsmäktig gud som på något vis ger eller tar hand om vår själ. Vi kan bara göra ett så välgrundat antagande som möjligt.

    I slutändan, om än slutändan av detta debatt men inte nödvändigtvis av våra liv, återstår för oss endast det som rör detta liv och de efter oss. Det enda som egentligen räknas är det som har varit, är och kommer att vara och återstå, vad vi gör med det är upp till oss.

    Vad vi då ska göra med det är dock snarare en fråga om etik och moral än ontologi och epistemologi (vilket jag kommer utforska i min andra text).

  33. Hulahuga. Du skriver att ‘gudsdebatten’ näst intill egentligen är onödig, men jag har svårt att hålla med om det. Jag kan förstå argumenten för din åsikt och hålla med om att det på ett principiellt plan inte borde existera en högljudd debatt om något vi inte kan ha den blekaste aning om.

    Problemet med din hållning är att ‘gudsdebatten’ alltid förs i en samhällelig kontext. I väldigt många länder på jorden, som t.ex. Saudiarabien och USA, så har religiösa föreställningar en väldigt stort politiskt inflytande. Föreställningar om liv och död, brott och staff och sexualitet som hämtats från historier förmedlade av ökenfolk i Mellanöstern under bronsåldern. Dessa idéer om hur människor år 2012 ska inrätta sina liv uppfattas av miljarder människor som auktoritativa uppenbarelser av en allsmäktig Gud.

    Sett i en sån kontext känns det i högsta grad relevant att diskutera grunderna för gudstro belyst från alla tänkbara synvinklar.

    Nationer där dessa religiösa föreställningar tas för givet välkomnar naturligtvis inte en sån debatt.

    Sen antyder du att folk skulle kunna ägna sig åt religion eller meditation och faktiskt nöja sig med den egna subjektiva dimensionen utan att bry sig om argument för eller emot om guds existens. Det är väldigt intressant.

    Jag tänker på den kände ateistiske debattören och författaren Sam Harris. Han har ägnat mycket tid åt olika typer av meditation och ser inget fel med att utforska det mänskliga medvetandeta djupa potentialer.

    Journalisten Robert Boynton intervjuar Sam Harris för Rolling Stone magazine:
    – You are critical of religion, yet you remain open to mysticism and spirituality.

    – I part company with many atheists in that I’ve always been interested in, and respectful of, spiritual and mystical experience. People have been having profoundly transformative experiences under the banner of mysticism for thousands of years. I just don’t think you have to believe any religious bullshit in order to have those experiences. You don’t have to believe that any book was dictated by the creator of the universe. All you have to believe is that the contents of your own mind are worth looking into by some means of introspection.
    The problem is that most of the testimony on this subject comes from religious traditions and is therefore riddled with rather baroque superstition. There is absolutely nothing that you can experience while in meditation, no matter how blissful, that confirms Jesus’ virgin birth, or any other religious doctrine.

  34. ”Problemet med din hållning är att ‘gudsdebatten’ alltid förs i samhällelig kontext.”

    Jo, men det är här vi kommer in på en sak som jag tycker är väldigt intressant: de ställer fel fråga. Religion har länge haft en hög maktposition i samhället och precis som du säger har det i vissa länder än idag. Man har därför försökt attackera föremålet av trosuppfattningen, nämligen gud, religionernas fundament, i ett försök till att rucka på denna maktställning. Men som vi redan har etablerat är gudsdebatten egentligen odebatterbar. Man bör därför snarare fråga sig varför religionerna har fått en sådan särställning och om det är vettigt att behålla den än idag, och kanske som förlängning ur ett religiöst perspektiv om en gud möjligtvis skulle kunna aktivt påverka universum (vilket de flesta i västvärlden idag i alla fall nog skulle säga nej till, om än kanske inte i bibelbältet i USA). Filosoferna och politikerna borde göra som Danton yrkade på i Paris 1792 och ”våga, våga mera, alltid våga” och ta debatten och diskutera de politiskt snåriga frågorna.

    ”Sen antyder du att folk skulle kunna ägna sig åt religion eller meditation och faktiskt nöja sig med den egna subjektiva dimensionen utan att bry sig om argument för eller emot om guds existens. Det är väldigt intressant.”

    Ja, eftersom vi i sig inte kan veta bör vi snarare se till vad vi kan göra med vår egen livssituation, och om en utforskning av ens eget medvetna och undermedvetna då är en del av det ser jag definitivt inget fel i det, precis som Sam Harris också säger.

  35. Jag är tror mycket starkt på att gud INTE existerar. Gud är för mig någonting som människan själv har hittat på för att på något sätt förklara det oförklarliga. Människor kände sig maktlösa då det inte kunde förklara något, därför fick de sig själva att tro att det var en högre makt som hade skapat allt liv, som skapade natt och dag och som fick det att regna etc. Då detta är grunden för all tro har troende otroligt svårt att acceptera det faktum att allt har en naturlig förklaring, vilket vetenskapen hela tiden fortsätter att bevisa. De argument för guds existens som finns kvar är helt enkelt fenomen som vetenskapen inte ännu har kunnat förklara, men som endast är en tidsfråga innan även det har en vetenskaplig förklaring. Gud finns helt enkelt endast där vetenskapliga förklaringar saknas, ”god of the gaps”. Då dessa gap hela tiden minskar kommer det tillslut inte finnas några legitima argument för guds existens. Å andra sidan kan man troende säga att bevisbördan ligger hos ateister då religion är något som har funnits under en så lång tid. Jag anser att bevisbördan ligger hos de troende då det är dem som från början gjorde påståendet: ”det finns en gud”. Här argumenterar jag emot en gud som definieras som en högre makt som styr och ställer allt på jorden, som lyssnar på böner och som skapade jorden på 6 dagar. Till skillnad från Roland Poirier Martinsson som frågar sig hur ”välutbildade människor fortfarande lockas av ateismen”. Ställer jag mig frågan, hur människor, i en värld där vetenskapen ständigt är på frammarch och konstant bevisar nya saker, fortfarande kan tro på en gud vars existens bygger på, tidigare oförklarliga ting som nu helt och hållet kan förklaras med hjälp av vetenskap.

  36. Det kosmologiska gudsbeviset hävdar,
    Allt som har en början i tiden har en orsak.
    Denna kedja kan inte ha pågått hur länge som helst tillbaka i tiden.
    Därför måste det finnas en första orsak – Gud.

    Efter att ha reflekerat en del över detta argument tyckte jag inte att det helt och hållet övertygade mig om att vara tillräckligt- därför sökte jag vidare och fann ett argument, Design argumentet, som jag tyckte var nödvändigt att överväga när vi talar om guds existens. Guds existens är en fråga som har diskuterats i 2000 år, och det verkar ganska tydligt att filosoferna inte kommit fram till något konkret så jag förväntar mig inte själv heller kunna göra det.
    Designargumentet är ett empiriskt argument som försöker att indentifiera olika empiriska funtioner i världen som bevis för intelligent design och därmed dra slutsatsen att Guds existens är den bästa förklaringen till dessa funktioner.
    Efter att ha reflekterat över William Paleys klock argument bildade jag mig en egen uppfattning kring denna teori: Om jag hittar en boll i en skog, antar jag att bollen har lagts där av någon och inte alltid varit där. På samma sätt tänker jag att huset som jag ser är där av en anledning, även den har en skapare. Zoomare vi ut ännu en dimension är det bevisat att även jorden kommer från en skapelse. Det verkar då väldigt rimligt att Universum skulle precis på samma sätt vara ännu en eller hundra ut-zoomningar som ett bevis av en skapelse.
    Det här övertygar dock inte mig om att Gud måste ha skapat Universum – men, precis som Design argumentet säger, så verkar det nödvändigt att “Gud” är den bästa förklaringen till detta argument. Men om vi nu säger att Gud finns, vem har då skapat honom- en större Gud? Och fortsätter det då så i all oändlighet? Vad ger oss någon ide om att något har en början, vi kan lika väl vara en del av en tidscirkel av händelseförlopp som spelas på repris?
    För mig blir frågan, som jag tror för de flesta filosofer, helt meningslös.
    Bilden av Gud skapades av människan för att fylla ut det tomrum som vi inte kan förklara- det var logiskt att Zeus kastade blixtar ner på jorden som spjut innan det fanns vetenskap om elektricitet. Tomrummet fylls på, men än idag återstår det några frågor som är större än vad våra forskare ännu lyckats åstadkomma, exempelvis Universums start och otydligheterna kring Big Bang. Det kommer antagligen alltid finnas en “större fråga” som vi kan välja att förklara som Guds skapelse, men min uppfattning är att ju längre fram i evolutionen vi kommer, ju mer fylls dessa tomrum med förklaringar.

    svårigeten med vetenskap: det är som att befinna sig i ett kolskvart rum och ha i uppgift att leta upp en svart katt. Men filosofi är som att befinna sig i ett kolsvart rum och leta upp en svart katt som inte finns. Teologi däremot är som att befinna sig i ett kolsvart rum som inte finns- och hitta katten.

  37. Min uppfattning är att människan i alla tider haft ett behov att få svar på frågor som är svåra att förstå, exempelvis livet, döden, existensen etc. Det har gett upphov till dagens alla religioner, som gett oss en slags trygghet och för att ge oss svar som tillfredställer oss. Flera religioner präglas av en Skapare, som möjliggör deras sanning. I Roland Poirier Martinsson – Det vetenskapliga beviset för guds existens beskrivs att Guds existens förväxlas med religionerna. Att heliga skrifter, levnadsregler etc. inte har något att göra med självaste skaparen eller besvarar frågan om Guds existens. Jag instämmer med att religionernas etiska och moraliska synsätt inte har något med skaparen att göra. Människans nedtäcknade berättelse under tusentals år i olika religioner som judendom/kristendom/islam och andra religioner som hinduism och vedasagorna beskriver skapelsen. Dessa skrifter ska kanske inte tolkas ordagrant, utan berättelserna kan istället ses som ett uttryckssätt för dåtidens uppfattning som faktiskt stämmer överrens med vissa vetenskapliga kunskaper vi har idag.

    Jag själv tror mycket på naturvetenskapliga förklaringar av tillvaron, men liksom Rolands text ställer jag mig kritisk till vetenskapen när det handlar om livet och medvetandet. Naturvetenskapen kan aldrig fånga våra tankar och känslor, för vilken substans skulle dessa bestå av?

    Jag har läst och hört om vetenskapsmän som varit ateistiska, och strängt trott på våra vetenskapliga bevis, som efter flera år blivit religiösa och vetenskapen i sig har därmed blivit som ett bevis på något övernaturligt. Jag associerar till det teleologiska gudsbevisets anspråk: Att skapelsen inte var slumpmässig. Att det måste funnits ett mål med skapelsen och dess perfektion som präglade den stora smällen. Vetenskapens framgång, bevisar bara hur utomordentligt välkalibrerat vårt universum är. Citerat från Rolands text ”Att Skaparen frambringade ordning ur kaos – med livet och medvetandet som konsekvenser – från ett utgångsläge där allt annat hade varit möjligt.”, får mig verkligen att vilja tro på något stort som jag tror att vår mänskliga hjärnkapacitet inte har en förmåga att förstå.

  38. I Roland Poitiers Martinssons artikel tar han upp det kända kosmologiska gudsbeviset. Det, som de flesta vet, menar att alla naturliga händelser har kommit från en första naturliga orsak. Denna händelse som orsakade de kommande händelserna, måste ha varit ”onaturlig” och avvikit från mönstret. Med det bevisar man att den orsaken är Gud. Detta är ett ganska uttänkt och svårförståeligt bevis på Guds existens, men kanske är beviset mycket simplare än så. Kanske finns svaret i all den övertygelse om att Gud existerar som har präglat människan så långt bak i historien vi kan gå.
    Tron på en Gud, något övernaturligt, något som vi människor inte kan kontrollera, har antagligen funnits lika länge som mänskligheten själv. Människor har i tusentals år krigat, byggt stordåd och tillägnat sina liv åt en makt som inte ens går att bevisa. Vad kommer då denna drivkraft ifrån? Denna tillsynes oförklarliga glöd som har fått människor under alla år att genomföra de mest otroliga handlingar. Är det bara inbillat, eller finns det en gudskraft på riktigt? Majoriteten av jordens människor har trott och tror fortfarande på något, under årens lopp kan man alltså få det till biljontals böner som har sänts ut i rymden, kan detta enorma antal människor ha bett med så stor övertygelse, hopp och kärlek förgäves? Tanken är mycket tragisk, samtidigt är den fascinerande. När majoriteteten av jordens befolkning är övertygade brukar det oftast stämma. Sannolikheten säger oss alltså att Gud existerar. Samtidigt, bara för att majoriteten av något är övertygat behöver inte det betyda att det är så. ALLA myggor är övertygade om att blod är gott, men det gör det inte till en sanning för andra. Om någon är 100 procentigt säker på en sak, så är det ju en sanning och något som existerar för den personen i dennes värld. Alltså existerar Gud för alla som tror på honom.

  39. Frågan om Guds existens är bred och svår att svara på. Dan Barker verkar ha en klar och bestämd uppfattning om att Gud inte möjligt kan existera och grundar denna helt naturligt på sina argument. Det kanske främsta argumentet som Barker använder för att Gud inte skulle kunna existera är att det finns ondska i världen. Detta kan tyckas vara ett vattentätt argument men vad är det egentligen som säger att Gud skulle vara god? Om man utvecklar frågan om Guds existens skulle man kunna hävda att den snarare handlar om meningen med livet. Vad vill Gud om han existerar att vi ska göra? Vad är hans agenda med oss? Det tycks vara en omöjlighet att besvara den frågan. Att peka på hur världen ser ut och hur vi upplever att den kunnat vara bättre är därför helt irrelevant i detta sammanhang.

    Vad man istället bör fundera över är uppkomsten av gudsdyrkan som vi genom alla tider har ägnat oss åt. Av vilken anledning vänder vi oss till någon slags övernaturlighet för att hitta svar på de existentiella frågor som vi har? Jag menar att detta är ett bevis för Guds existens. Det finns i grunden inget som kan förklara varför detta fenomen har inträffat.

    Jag är av den bestämda uppfattningen att allt sådant som vi alla kan uppleva och som existerar, kan ifrågasättas. Jag menar dock att sådant som finns i våra sinnen är av en helt annan karaktär. Hur kan man exempelvis veta att de som hävdar att de har haft en uppenbarelse ljuger eller har något mänskligt problem som orsakar personen i fråga att tro det han gör? Det går naturligtvis inte. Jag menar alltså att det starkaste beviset / argumentet för Guds existens är det faktum att det finns människor som hävdar att de har upplevt denna uppenbarelse. De som hävdar att Gud inte existerar kan inte dra nytta av detta. Det jag vill komma fram till i denna diskussion är alltså att de bevis för att det skulle kunna finnas en gud är starkare än de som menar motsatsen om ens det finns legitima bevis för att Gud inte skulle kunna existera.

    Det tycks således hamna på ateisternas bord att försöka motbevisa Guds existens snarare än de troendes då deras tankar om Gud i alla fall kan backas upp av vår historiska andliga dyrkan. Liksom det är omöjligt att uppleva någon annans tankar och inre känslor är det också en omöjlighet att genom materiella exempel försöka påvisa att Gud inte finns.

  40. Fred; du menar i princip att människans historia vittnar om en önskan hos människor i olika kulturer att på olika sätt vända sig till högre makter. Men att utifrån det sluta sig till att denna önskan eller dragning borde ha en övernaturlig orsak är inte helt tillfredsställande tycker jag. Ett naturfolk som utför en regndans gör det för att besvärja och blidka makter utanför deras kontroll. Ritualerna och myterna ger trygghet och förståelse i en grym tillvaro på naturens hänsynslösa villkor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s