Zoom Lens 28 – 560 mm

Zoomobjektivet på Canon Powershot SX1 är väldigt mångsidigt. Jag stod strax nedanför Ivar Los park på Söder och tog en bild mot Gamla Stan.

Med den kortaste brännvidden 28 mm fick jag ett fint vidvinkelpanorama. Och maximalt inzoomat – med 560 mm:s brännvidd – skymtade jag min dotter som vinkade på balkongen.

Testa gärna att dra i skjutreglaget för att styra graden av inzooming.

Betydligt mer högupplöst (och snyggare) blir det om du förstorar webbläsarfönstret (Ctrl-Plus). Flash-animationen är gjord för 1200 pixlars bredd men denna blogg klarar bara av 774 pixlar.

Eller klicka på [denna länk för att se i originalupplösning].

Jag skapade en stor bild genom att sammanfoga bilder tagna med olika grad av inzoomning. Det blev en skaplig bild på drygt fyrahundra megapixlar, 33 765 pixlar bred. Så stora jpeg-bilder klarar Photoshop inte av att läsa in men som tur är har jag ju lite mer avancerade grejer som Gimp t.ex. Där gick det bättre.


Syftlinjen

Syftlinje (enligt Svensk Uppslagsbok, 1955)

Den räta linje, som tänkes dragen från en observatörs öga till det observerade föremålet och som anger den riktning, i vilken föremålet synes beläget.

Annonser

Embed Flash in WordPress.com Blog

Testing a method of embedding flash in a WordPress.com blog – John Conway’s Game of Life.

It seems to work. Yes! =)

This opens up a whole new realm of possibilities.

(I have nothing to do with the programming of this flash implementation. All cred to Keno Maerz.)

PS: Conway’s Game of Life must really be one of the best examples possible of what an algorithm is – pedagogically speaking. It’s truly fascinating how such a small set of rules can generate such amazing complexity.

Every square is surrounded by eight neighbouring squares. The two simple rules are:

1) BIRTH : An empty square will give birth to a new ”cell” if it’s surrounded by exactly three cells.
2) DEATH: A cell will die from undernourishment if it’s sourrounded by less than two cells OR it will die from suffocation if it’s sourrounded by more than three cells.

Burkaproblemet äntligen löst


En uppfinning som gör att man slipper se kvinnor annat än väldigt otydligt eller suddigt har länge stått högt på önskelistan hos vissa grupper av ultraortodoxa judiska män.

Det har nu äntligen blivit verklighet rapporterar Huffington Post.

Lösningen på burkaproblemet är funnet skriver Patrik Lindenfors på humanistbloggen.

Burkan fungerar för att skyla en kvinna från mäns blickar, för att inte provocera dessa mäns okontrollerbara lustar. Ska man vara petig innebär det här ju egentligen att problemet ligger hos männen, inte kvinnorna – det är ju männens lustar som behöver dämpas. En grupp ultraortodoxa judar i Israel – som har samma problem, att de inte vill se kvinnor – har nu kommit på en mer rättvis lösning på lustproblemet: de säljer glasögon som gör allt bortom några meter suddigt. På så sätt ser de tillräckligt för att kunna gå, men slipper se otäckta kvinnor om det skulle finnas några sådana en bit bort. (från Humanistbloggen)


(Foto från mynet.co.il)

PS: Jag måste erkänna att en sekundär anledning till att jag publicerade den här bloggposten var att jag tyckte det var kul att se hur den grovt pixelerade stora HM-annons-bilden ser helt perfekt ut när man tittar på den lilla preview-ikonen =)

Wanting Enlightenment is a Big Mistake

Intressant boktitel om den koreanske Zenmästaren Seung Sahn (1927 – 2004)

Den får mig att tänka på Linji Yixuan, grundaren av Rinzai-skolan, som lär ha yttrat:

If you love the sacred and despise the ordinary, you are still bobbing in the sea of delusion…

Because you grasp labels and slogans, you are hindered by those labels and slogans, both those used in ordinary life and those considered sacred. Thus they obstruct your perception of objective truth, and you cannot understand clearly.

När ska vi sluta guppa i det där havet?

 

Morgonpicknick på Mosebacke

Vi gick upp fasligt tidigt, bakade scones, kokade te, packade picknickkorgen och promenerade upp till Mosebacketerassen.

Klockan vara sex på morgonen. Vi fick hela terassen och utsikten för oss själva. Även de fantastiska, extravaganta  ”Queen of Love”-fåtöljerna.

Alla slogs givetvis om att få sitta i den grisrosa fåtöljen. Jag vann. Skjortan matchar fåtöljen perfekt ungefär som naglar som skrapar på svarta tavlan…

Efter att hon försvunnit ner i koppen tog det flera timmar innan vi kunde hitta henne igen.

Även om jag hela tiden misslyckas har jag nu, i Oscar Wildes anda, insett att meningen med mitt liv är att försöka att leva upp till mitt blåa porslin.